Boken heter ”Jacobs stege” och syftar på Jacob Palmstiernas karriär.
Han nådde högsta pinnen i SE-banken 1989, efter drygt trettio år under Marcus
Wallenbergs skyddande vingar. Jacob Palmstierna är släkt med Wallenbergarna
på moderns sida.
Men redan efter tre månader tvingades han sluta, misstänkt för grovt
skattebedrägeri eftersom han inte deklarerat att han bara betalade 3 000
kronor i månaden för tjänstevillan på Djurgården.
– Min syssling Peter Wallenberg lyfte inte ett finger för att rädda mig, säger
Jacob Palmstierna och beskriver i boken hur han under ett år gick omvägar
för att slippa passera banken.
Jacob Palmstierna miste jobbet, men blev friad i domstol och gjorde comeback.
Till mångas förvåning som vice ordförande hos konkurrenten Nordbanken, där
staten var största del- ägaren.
I boken kallas dessa kapitel ”de lyckliga åren”. Han är förbryllad men tacksam
över att en socialdemokratisk regering släppte in honom från kylan.
– Jag är ju överklass så det sjunger om det. Men fick ett utmärkt samarbete
med både Göran Persson och Erik Åsbrink när de var finansministrar.
Lika snälla omdömen har han inte om borgerliga finansministrar.
Men finansmannen Erik Penser är den som får hårdast kritik i boken.
– En ansvarslös hasardör vars affärer hotade den internationella
kreditvärdigheten för hela svenska industrin, dundrar författaren som ägnar
ett helt kapitel åt Penseraffären.
– Jag ska skicka en bok till honom. Erik kommer nog inte att uppskatta min
version.
Men Jacob Palmstierna förnekar bestämt att syftet med boken är bitter hämnd.
– Jag har haft ett spännande liv som många vänner och bekanta tyckt att jag
borde skriva om.
”Bankkriser förr och nu” heter ett kapitel, vilket låter förvånansvärt
aktuellt med tanke på böckers långa produktionstid.
– Jag anade att krisen skulle komma, även om jag inte räknade med att börsen
skulle rasa femtio procent, säger Jacob Palmstierna och ser både likheter
och skillnader i den svenska bankkrisen på 1990-talet och dagens globala
finanskris.
– Vår bankkris berodde på att vi gick från planekonomi till en friare ekonomi
på några få år. Alla var oerfarna.
Största likheten är att bankmännen i båda fallen vägrat inse att fastigheter
inte kan stiga i värde hur länge som helst, menar han.
– Dessutom har man i USA hittat på att sälja skulden vidare. Man bryter därmed
förtroendeaxeln mellan bank och låntagare, säger bankmannen med en rysning.
Boken börjar och slutar på familjegodset Maltesholm utanför Tollarp, där Jacob
Palmstierna nu satsar helhjärtat på en vindkraftspark.