När Annie Lööf i höstas tog över som partiledare och näringsminister efter Maud Olofsson ärvde hon arbetet med den nationella innovationsstrategin. Då var det en smal fråga som fick få rubriker, men under året som gått har innovationsfrågorna dykt upp allt oftare och framför allt kopplats till jobbpolitiken.
Inte minst har Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning lyft frågor som behov av ökat riskkapital till växande företag, bättre starthjälp till nya bolag och möjligheten att tänka innovativt vid offentliga upphandlingar.
Ämnet debatteras också flitigt under årets Almedalsvecka, där ordet innovation nämns i 13 procent av alla seminarieinbjudningar. Ofta har diskussionen dock stannat vid ett konstaterande att det är viktigt att svenska företag blir mer innovativa, men få har svar på hur det ska gå till i praktiken.
– För mig handlar det mycket om hur vi kan kommersialisera forskningsresultaten och få svenska företag att komma högre upp i värdekedjan, men också om att se innovation i ett brett perspektiv. Det har varit mycket fokus på teknik och tillverkningsföretag, men innovation är viktigt även inom offentlig sektor, säger Annie Lööf.
Efter sommaren ska hon presentera den nationella innovationsstrategin, som ska staka ut riktningen medan de skarpa förslagen i form av direktiv och pengar kommer i forsknings- och innovationspropositionen senare i höst. Förhandlingarna med finansdepartementet är dock så långt komna att Annie Lööf redan nu vågar peka ut några av de områden som hon ser som de viktigaste.
Det första handlar om forskningsanslagen till universitet och högskolor, där hon vill att pengarna delvis ska styras efter hur nära lärosätena samverkar med näringslivet.
– I dag fördelas pengarna utifrån citat i vetenskapliga publikationer, men jag vill se sampubliceringar med näringslivet. Många av de framgångsrika lärosätena som Chalmers, Jönköping och i Mälardalen säger att samverkan med näringslivet har varit viktigt för deras framgångar.
Innovationsupphandlingar, där man istället för att köpa en befintlig produkt beställer en lösning på ett problem, är ett annat centralt område.
– Den offentliga sektorn upphandlar för 500 miljarder varje år. Vi kan styra om det så att vi sporrar till utveckling av den bästa lösningen. Ett antal myndigheter har fått i uppdrag att utarbeta en modell och tillämpa den.
Det tredje området handlar om finansiering av innovationsföretag för att de ska kunna växa snabbare. Här vill Annie Lööf dels öka de offentliga insatserna, dels uppmuntra fler privata investerare att våga satsa.
– Jag vill se ett investeraravdrag för att stimulera privat riskkapital. Min ambition är att vi ska avisera det till hösten, så får vi se när vi kan genomföra det. Dessutom ska vi samla det offentliga riskkapitalet, där vi i dag har sjutton miljarder fördelat på sex aktörer, och styra om det mer mot investeringar i tidiga faser. Sedan skulle jag gärna hitta en lösning där vi kan samla privat och offentligt kapital i en fond.
Hon tänker sig en fond-i-fond-lösning där privat och offentligt kapital finns matchat från början, för att snabbare kunna investeras i nya bolag istället för att finansiärerna ska leta upp varandra vid varje enskild investering.