Ålborg. Att blandningen vete, vatten, enzymer och jäst skulle bli ett av
Danmarks starkaste varumärken kunde nog inte Harald Jensen gissa när han mot
sin vilja skickades till Ålborg för att starta spritfabrik i mitten av
artonhundratalet.
Fast egentligen är det dagens recept. På den tiden stod potatisen för
stärkelsen, men sedan det visade sig att vete hade en stärkelsehalt skyhögt
över potatisens, blev den utbytt, berättar Hanne Ejersbo, medan hon guidar
runt tio svenska och danska turister i Ålborgs kulturminnesmärkta
spritfabrik.
Mycket är sig likt sedan den nya fabriken byggdes 1931, då på en oansenlig
industritomt intill Limfjorden. I dag är den närmaste granne till Ålborgs
motsvarighet till Malmös Västra hamnen.
Kopparrören glänser och spritkaren är lappade och svetsade åtskilliga gånger,
där de vilar tungt mot det schackrutiga golvet. Genom teleskopliknande
fönster kan besökarna glutta ned på de jäsande massorna. Det kan vara en
blivande taffelakvavit eller Brännvin special som bubblar i tanken, totalt
tillverkas ett tjugotal olika akvaviter och en rad andra spritsorter.
– Fjorton sådana tankar blir till sprit varje vecka. Eller sex miljoner liter
om året, säger Hanne Ejersbo.
Spriten skickas till Svendborg på södra Fyn för buteljering. Flaskorna lämnade
Ålborgsfabriken 1989 när De danske Spritfabriker köptes upp av Dansico.
Tio år senare blev Danisco Destillers svenskt. För att sedan hamna i den
franska familjen Pernod Ricard när företaget köpte upp Vin & Sprit 2008.
På skylten vid Claus L Nielsens kontor står det fabrikschef. Men han vill
hellre kalla sig produktionschef. Han har arbetat på fabriken nästan hela
sitt yrkesliv, och han är stolt över vartenda år. Varje gång han tillfrågas
om sitt jobb, reagerar folk när han svarar Ålborgs destilleri.
– Alla har en relation till det. Våra varumärken är bland de allra starkaste i
Danmark, alla vet vad Aalborg akvavit är. Och Pernod Richards strategi i
ögonblicket är att fortsätta satsa på de starka lokala varumärkena.
I Ålborg tillverkas även en miljon liter Lord Calvert whisky årligen på
uppdrag av Seagram. Men också tyska och finska spritsorter.
På kontorets väggar hänger dock bara de danska varumärkena inom glas och ram.
Och själv tar han sig helst ett glas Taffelakvavit, berättar han.
Han kan inte uppge några försäljningssiffror, utan hänvisar till Pernod
Ricards pressavdelning, men säger att framtiden knappast oroar honom. Inte
så länge skandinaverna firar midsommar, håller kräftskiva och äter
smörgåsbord.
– I Skandinavien vill vi nog alltid ha akvavit och bitter. Det är en
familjetradition och traditionen bär varumärket. De flesta har vuxit upp i
hem där man har serverat någon av sorterna, och när man själv närmar sig
trettioårsåldern så får man smak på det, så var det i alla fall för mig.
Smaklökarna är nog inte redo för smaken förrän i den åldern, tillägger han.
Totalt arbetar trettio personer i fabriken. Då är alla avdelningar inräknade,
inklusive administrationen.
– Sju personer jobbar i produktionen, det låga antalet beror på vår höga
automatiseringsgrad, 95 procent.
Fabrikens årliga omsättning vet han dock inte, utan bollar återigen frågan
till Pernod Ricard.
– Vi ska ge ett nollresultat, skulle det bli profit går den vidare i
koncernen, jag har inte så bra koll på siffrorna. Det är nemt att inte
behöva tänka på profiten, säger han.
Han berättar att Taffelakvaviten säljer bäst, därefter kommer Gammeldansken.
– Skåne är en bra marknad för oss, vi säljer mycket aqvavit och gammeldansk i
Skåne. Men Skåne är ju gammalt danskt territorium så det är inte alls
konstigt.
Själv reser han till Skåne titt som tätt.
– Vi har många samarbeten med Åhus sedan vi fick samma ägare. Absolut ser vi
inte som någon konkurrent, det används mest till cocktails. Absolut är
snarare en storebror. Och därför är det vi som får ut mest av samarbetet. Om
vi ska tala om en svensk konkurrent inom familjen är det snarare OP
Andersson.
Vilka är era konkurrenter på övriga marknaden?
– Linie Aqvavit, som görs av Arcus. Dem vill vi gärna ta marknadsandelar i
från. (Norges största spritproducent, reds anm).
1975 försvann det statliga vin- och spritmonopolet i Danmark. Norrmännen har
Vinmonopolet, finnarna Alko och Sverige Systembolaget. Det gör danskarna
ensamma i Norden med en fri marknad för alkoholförsäljning.
– Jag föredrar det så, det har gett oss en mer nyanserad syn på alkohol.
Svenskarna är mer moralister, allt ska vara lite mer med måtta, fast i
slutändan tror jag att ni dricker lika mycket.
En liter sprit från Ålborgsfabriken beskattas med 149 kronor per liter.
Produktionsvärdet ligger på bara några kronor. Hur som helst blir spriten
dyr i butik, tycker Claus L Nielsen.
– Därför reser vi till Tyskland och handlar. Det är en lustig kedja.
Norrmännen åker till Sverige, svenskarna till Danmark och vi till Tyskland.
Inne på fabriken går guidningen mot sitt slut. Hanne Ejersbo avslutar på
sedvanligt sätt, med provsmakning och börjar ställa upp små plastglas på rad
på en bardisk.
Medan besökarna tackar och skålar för en god tur i Jubileumsakvavit packar
fabrikschefen Claus B Nielsen sin väska och rör sig mot parkeringen.
Han hoppar in i sin bil och kör i väg. Även om det är traditionen som bär
varumärket så bidrar han varje dag till marknadsföringen med sin
registreringsskylt, som ropar ut: AKVAVIT.