Öresundsregionen behöver en ny profil

Det bevisar att det fortfarande är lång väg att gå innan Öresunds-regionen är en region på riktigt.

”Vem svarar egentligen när man ringer Öresundsregionen?”

Frågan ställdes av omvärldsanalytikern Bengt Wahlström under inledningen av Malmös näringslivsdag i veckan.

Han träffade mer rätt än han förmodligen förstod själv. Efter tio år med regionalt samarbete över Sundet råder det fortfarande pinsam brist på äkta Öresundsprofiler som kan och vill lyfta fram regionen i rampljuset.

Det är ett problem inte minst i kampen om att få de nationella regeringarna i Danmark och Sverige att på allvar uppmärksamma gränshindersproblematiken. Regionen saknar en stark talesperson som de båda regeringarna lyssnar på.

Dessutom försvåras regionens internationella marknadsföring när det saknas tydliga Öresundsprofiler. Det har lett till att allt fler vill kalla Öresundsregionen för Köpenhamnsregionen i stället, ett smart försök att rida på ett redan inarbetat varumärke.

Men Köpenhamnsregionen är inte detsamma som Öresundsregionen. I Köpenhamnsregionen finns massor med platser och kändisar som är totalt okända för den genomsnittlige skåningen. Sedan Anders Fogh Rasmussen avgick som statsminister och Ritt Bjerregaard avgick som överborgmästare i Köpenhamn är det knappt någon på vår sida Sundet som kan komma på namnet på en enda dansk politiker (förutom Dansk folkepartis Pia Kjærsgaard förstås).

Det har visserligen funnits en grupp proffstyckare på Öresundsområdet sedan bron invigdes sommaren 2000. De har i praktiken också fått representera Öresundsregionen. Jag tänker bland andra på den danske professorn Christian Wickman Mathiessen, framtidsforskaren Uffe Palludan och Øresundsinstituttets chef Anders Olshov. Problemet är bara att de flesta av dem är analytiker och forskare som talar om regionen, snarare än för den.

Andra personer har gjort sig själva till talespersoner för regionen, men företräder i slut-ändan snarare särintressen som en organisation eller ett politiskt parti. Svenskt Näringslivs regionchef Eva Östling Ollén, Sydsvenska industri- och handelskammarens vd Stephan Müchler och moderata regionrådet Pia Kinhult är tre exempel.

Ingen skugga ska falla över dessa personer. De gör alla ett viktigt jobb, men de saknar ett tydligt mandat att ta upp kampen för Öresundsregionen.

Det enda exempel jag över huvud taget kan komma på på en person som har varit både välkänd på båda sidor av Öresund och dessutom har haft ett starkt mandat att driva Öresundsfrågorna är Poul Schlüter, tidigare dansk statsminister. Under det svenska ordförandeskapet i Nor-diska ministerrådet 2003 utsågs han till barriär-bekämpare och satte efterlängtad fart på utvecklingen.

Jag hoppas att Lars Løkke Rasmussen (ja, så heter Danmarks nuvarande statsminister för dem som inte hade hunnit komma på det ännu) tar ett liknande initiativ och utser en svensk tungviktare för att driva integrationsfrågorna under det danska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2010.