Lunds kommun är på jakt efter ny näringslivschef efter Peter Sörbom som snart
går i pension, men det har visat sig svårt att hitta en efterträdare.
Normalt är posten som kommunal näringslivsboss en eftertraktad position, men i
fallet Lund saknas både politiskt intresse och ekonomiska resurser för att
fylla tjänsten med innehåll. Näringslivskontoret har helt enkelt inte
muskler att göra ett vettigt jobb, oavsett vem som är chef där.
Mest uppenbart har det blivit i rapporteringen kring Sony Ericssons och
ST-Ericssons massuppsägningar i Lund. Kommunstyrelsens ordförande Mats
Helmfrid (M) har varit helt avvisande till tanken att kommunen har ett
ansvar för att rädda jobb genom att locka företag att etablera sig i Lund:
”Det är snarare andra intressenter som Ideon, universitetet och regionen som
jobbar med det. De har bättre kanaler för att kontakta de här företagen.
Kommunens uppdrag är att stötta nyföretagande och försöka skapa ett bra
näringslivsklimat och god service så att företagen vill etablera sig här.”
Snacka om att kapitulera totalt.
Om vi jämför med hur det ser ut i Malmö blir det tydligt hur lite Lund gör.
Inte nog med att näringslivskontoret i Malmö är större än i Lund (även med
hänsyn tagen till Malmös storlek). Bland Malmöpolitikerna finns även
engagemang och kunskap om det lokala näringslivet.
Lund må ha fått ESS-anläggningen, men om inte kommunen skärper sin profil i
näringslivsfrågor kommer de positiva effekterna av etableringen till slut
att hamna på andra håll i Skåne och Öresundsregionen.
I praktiken har kampen om ESS-karamellerna redan börjat.
Vid en träff med ekonomi- och teknikjournalister för ett år sedan talade Ilmar
Reepalu (S) så länge och engagerat om ESS-anläggningen att det var omöjligt
att tro annat än att det var Malmö som hade vunnit den internationella
dragkampen.
Så riskerar det också att bli i praktiken om inte Lund satsar på att bli en
mer näringslivsvänlig kommun.
Mats Helmfrid och hans gäng kan inte visa samma ointresse för näringslivet som
kommunen länge har gjort när det gäller Lunds studenter, universitetet och
sjukhuset.
Kommunen har alltid tagit dessa faktorer för givna och kunnat räkna med dem
som säkra tillväxtfaktorer för Lund. Med företagen är det annorlunda.
Ett inflyttande bolag har alla möjligheter att förhandla till sig bra
etableringsvillkor i en grannkommun och ändå dra nytta av närheten till
ESS-anläggningen. Konkurrensen kommer dessutom att vara betydligt hårdare än
när det gäller var några tusen fattiga studenter ska plugga och bo.
Om kommunpolitikerna i Lund inte förstår detta och är beredda att satsa vad
som krävs för att skaffa sig ett näringslivskontor av rang är det lika bra
att de överlåter uppdraget till näringslivsdirektören i Malmö.
Kalla det gärna outsourcing, så låter det i alla fall lite modernt och
visionärt.
När tomterna tar slut i Västra hamnen kan Malmö istället börja sälja in
etableringsmöjligheter i det teknikintensiva ”Malmö North east” till
omvärlden.