Med förhoppningen att bli vassare inom själva tillväxtfrämjandet har flera
hundra personer i veckan samlats för tvådagars-konferensen Generator i Malmö.
Nästan samtliga deltagare kom från den offentliga sektorn eller något av alla
offentliga initiativ inom upplevelseindustrin, som omfamnats av alla från
kommunala byråkrater till den tidigare näringsministern Leif Pagrotsky (S).
De första offentliga satsningarna startade för tio år sedan och det är ingen
tvekan: upplevelseindustrin är idag en viktig del av det svenska
närings-livet. Den står för cirka fem procent av bnp och sysselsätter 280
000 människor i de branscher som brukar räknas in: arkitektur, dator- och
tv-spel, design, film, foto, konst, litteratur, marknadskommunikation,
media, mode, musik, måltid, scenkonst, turism/besöksnäring och
upplevelse-baserat lärande.
Frågan om satsningarna varit framgångsrika och vad det ska satsas på i
framtiden besvarades dock aldrig under gårdagens debatter med bland andra
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M).
Däremot gick livsmedels-
--entreprenören Karin von Schenck från Österlen till
angrepp mot det rådande bidragssystemet: ”Pengarna försvinner när man måste
skriva avancerade projektplaner, som sedan ska grans-kas av någon tjänsteman
som talar om för de kreativa entreprenörerna hur jobbet ska göras. När
projekttiden är slut finns inga pengar kvar, men tjänstemannen har ofta fått
ett nytt fint jobb.”
Kritiken träffar många av programmen för upplevelseindustrin. Det offentliga
vet hur man stöttar stor-företagen genom forskningssatsningar för exempelvis
fordonsindustrin, men har svårare att få grepp om de kreativa näringarna.
Upplevelseindustrin är till sin natur ofta småskalig och drivs av enskilda
kulturarbetare eller småföretagare. För stor administration riskerar bara
att döda kreativiteten. Då är det kanske lika bra att inte dela ut några
pengar alls. Men om detta talades det inte i gårdagens debatt.