Det bevisar att det fortfarande är lång väg att gå innan Öresunds-regionen är
en region på riktigt.
”Vem svarar egentligen när man ringer Öresundsregionen?”
Frågan ställdes av omvärldsanalytikern Bengt Wahlström under inledningen av
Malmös näringslivsdag i veckan.
Han träffade mer rätt än han förmodligen förstod själv. Efter tio år med
regionalt samarbete över Sundet råder det fortfarande pinsam brist på äkta
Öresundsprofiler som kan och vill lyfta fram regionen i rampljuset.
Det är ett problem inte minst i kampen om att få de nationella regeringarna i
Danmark och Sverige att på allvar uppmärksamma gränshindersproblematiken.
Regionen saknar en stark talesperson som de båda regeringarna lyssnar på.
Dessutom försvåras regionens internationella marknadsföring när det saknas
tydliga Öresundsprofiler. Det har lett till att allt fler vill kalla
Öresundsregionen för Köpenhamnsregionen i stället, ett smart försök att rida
på ett redan inarbetat varumärke.
Men Köpenhamnsregionen är inte detsamma som Öresundsregionen. I
Köpenhamnsregionen finns massor med platser och kändisar som är totalt
okända för den genomsnittlige skåningen. Sedan Anders Fogh Rasmussen avgick
som statsminister och Ritt Bjerregaard avgick som överborgmästare i
Köpenhamn är det knappt någon på vår sida Sundet som kan komma på namnet på
en enda dansk politiker (förutom Dansk folkepartis Pia Kjærsgaard förstås).
Det har visserligen funnits en grupp proffstyckare på Öresundsområdet sedan
bron invigdes sommaren 2000. De har i praktiken också fått representera
Öresundsregionen. Jag tänker bland andra på den danske professorn Christian
Wickman Mathiessen, framtidsforskaren Uffe Palludan och Øresundsinstituttets
chef Anders Olshov. Problemet är bara att de flesta av dem är analytiker och
forskare som talar om regionen, snarare än för den.
Andra personer har gjort sig själva till talespersoner för regionen, men
företräder i slut-ändan snarare särintressen som en organisation eller ett
politiskt parti. Svenskt Näringslivs regionchef Eva Östling Ollén,
Sydsvenska industri- och handelskammarens vd Stephan Müchler och moderata
regionrådet Pia Kinhult är tre exempel.
Ingen skugga ska falla över dessa personer. De gör alla ett viktigt jobb, men
de saknar ett tydligt mandat att ta upp kampen för Öresundsregionen.
Det enda exempel jag över huvud taget kan komma på på en person som har varit
både välkänd på båda sidor av Öresund och dessutom har haft ett starkt
mandat att driva Öresundsfrågorna är Poul Schlüter, tidigare dansk
statsminister. Under det svenska ordförandeskapet i Nor-diska ministerrådet
2003 utsågs han till barriär-bekämpare och satte efterlängtad fart på
utvecklingen.
Jag hoppas att Lars Løkke Rasmussen (ja, så heter Danmarks nuvarande
statsminister för dem som inte hade hunnit komma på det ännu) tar ett
liknande initiativ och utser en svensk tungviktare för att driva
integrationsfrågorna under det danska ordförandeskapet i Nordiska
ministerrådet 2010.