Visst finns det kvinnor till vd-jobben

Kvinnodagen på måndag borde egentligen vara lika onödig som debatten om kvotering i näringslivet. Men så länge årets övriga dagar är "mansdagar" måste kampen för jämställdhet fortsätta med alla medel.

En snabb kontroll visar att det fortfarande är män och åter män bland direktörerna i de stora och medelstora skånska bolagen på Stockholmsbörsen.

Trots all uppmärksamhet kring jämställdhetsfrågorna under senare år är näringslivet fortfarande besvärande mansdominerat.

Den konstanta bristen på kvinnor på vd-stolarna brukar skyllas på att det saknas erfarna kvinnor i högre chefspositioner att rekrytera till direktörsposterna.

Men det beror på var man tittar. Den som vidgar sökandet bara en aning upptäcker snabbt att det finns områden där andelen kvinnor bland cheferna är hög.

Det handlar till exempel om kommunikation och personalfrågor, områden som brukar beskrivs som centrala för ledarskapet i moderna företag.

Men när det kommer till vd-rekryteringar spelar detta tydligen ingen roll. Då går jobbet enligt traditionen till den verksamhetschef som jobbar närmast under vd, till exempel koncernens Sverigechef. Det är poster som så gott som alltid befolkas av män.

Det går inte att se det på annat sätt än att rekryteringsprofilen är för snävt utformad om bara män kan bli vd, trots att det finns högst kompetenta kvinnor som ansvarar för nyckelfrågor som kommunikation, investerarrelationer eller personalvård – områden där de för övrigt har full insyn i och kunskap om företagets alla olika avdelningar och verksamheter.

Om kvinnorna är kompetenta nog att ansvara för dessa viktiga frågor finns det ingen anledning att bortse från dem som kandidater att också leda en verksamhet.

Men någonstans i karriären hamnar de på ett stickspår som leder till kommunikationsavdelningen eller personalavdelningen. Därifrån finns ingen snitslad bana till direktörsrummet.

Det brukar hävdas att det alltid går att hitta förklarande faktorer i varje enskilt fall, men det går inte att blunda för att alla dessa ”enskilda fall” tillsammans bildar ett glasklart mönster:

I de omkring tjugo skånska bolag som finns noterade på Stockholmsbörsens två största listor och i några utvalda onoterade storbolag i Malmö är samtliga direktörer män. Däremot är ungefär hälften av kommunikations- och informationscheferna i dessa bolag kvinnor. Även bland personalcheferna är andelen kvinnor hög.

Så länge bolagens styrelser inte tar av skygglapparna och lär sig titta bredare nästa gång de ska söka en ny vd kommer hotet om kvotering i olika former att fortsätta hänga över näringslivet. Det är i så fall både välförtjänt och självförvållat.

Vi accepterar inte att dörrvakterna diskriminerar folk i krogkön, så varför ska vi acceptera att styrelserna diskriminerar kompetenta kandidater i kön till vd-rummet?

Kanske blir kvotering till slut ett nödvändigt ont för att komma till rätta med problemen, precis som kvinnodagen dessvärre kommer behövas i många år framöver eftersom verkligheten inte är så jämställd som vi skulle önska.