Transporter och produktion kommer att innebära 5 000 ton koldioxidutsläpp och
34 ton utsläpp av kväveoxid per år. Det är Svenska Kaolins egna beräkningar
i miljöansökan, där det också står:
”Påverkan på klimatet blir mindre med den sökta verksamheten med hänsyn till
att de totala utsläppen av växthusgaser minskar. […] den sökta verksamheten
beräknas täcka en betydande del av det nationella behovet av kaolin, vilket
kommer att medföra att sjötransporterna av kaolin från producentländerna
England, Brasilien och USA minskar avsevärt eller helt upphör.”
När Sydsvenskan frågar Paul Hammergren, ordförande i Svenska Kaolin och den
som jobbar aktivt med etableringen, kommer ett annat svar.
– Sverige och Finland importerar all kaolin men vi kommer inte att kunna
tillgodose det.
Hur många procent?
– Tio procent förhoppningsvis.
Sjötrafiken kommer alltså inte helt att upphöra på grund av brytningen i
Billinge.
– Egentligen är det ett akademiskt resonemang. Det viktiga är vilka utsläpp vi
har, det är från transporter huvudsakligen.
Transporterna kommer att ske med tankbilar som ska köras med miljöklassad
diesel.
Hur tänker ni klimatkompensera för det här?
– Nej, vi har inte tagit med det. Jag jobbar själv med Tricorona som säljer
utsläppsrätter för koldioxid. Ett ton koldioxid kostar ju 13 euro, så man
pratar försumbara summor och utsläppen kommer att komma från lastbilar som
vi inte äger.
Men ni köper transporten?
– Det är möjligt att man kan kräva att de miljökompenserar.
Niels von Zweigbergk kallar det en klimatvinst att bryta i Billinge.
– Det är en poäng att ha brytningen mer lokalt där man konsumerar det. Det är
ingen som har något emot att man odlar där man bor. Men det här är inget som
Tricorona kommer att hålla på med som verksamhet.