Forum för att förändra världen

MALMÖ. – En folkfest. Verkligen.

– Vår tids största globala folkrörelse.

– Ett nytt sätt att jobba politiskt.

– Bra latinamerikansk musik.

– Kamp! Energi!

– Politik, men politik fri från partiernas trix och fix och gubbkultur.

ESF betyder European Social Forum. Termen ”socialt forum” framkallar massor av bilder för aktivister som varit med förr. Men det tycks lite svårt att i ord fånga vad det handlar om, när Sydsvenskan frågar på ESF:s kontor.

– Vad förenar dem som kommer hit? Att man tror på demokrati, förändring och rättvisa, säger Sofia Kjellén, som är säkerhetssamordnare för ESF.

Demokrati, förändring och rättvisa – det skulle de säkert säga på folkpartiets landsmöte också.

– Ja men...Det här är framför allt en plattform för vänsterrörelser. Det som förenar är kritiken mot nyliberalismen. Det skulle inte folkpartisterna kunna säga, säger Sofia Kjellén.

Hon sitter vid en dator i en gammal fabriksbyggnad på Industrigatan, i Kvarnby folkhögskolas lokaler där ESF har sitt kontor. Ett koncentrerat, upprymt kaos råder.

I ett hörn sitter en grekisk datorexpert och uppdaterar ESF:s webbplats. En brasiliansk kvinna från de jordlösas rörelse MST sveper förbi. En budkille kommer in med en lastpall full med broschyrer: ”var ska ni ha dom här?”

Lundastudenten Joel Borgström, som pluggar genusvetenskap, går igenom långa listor med utländska namn. Han är ansvarig för att fixa visum åt 700 utländska gäster, främst från Östeuropa, Ryssland och forna sovjetrepubliker. Det totala antalet utländska besökare väntas bli mångdubbelt större, men de flesta behöver inte visum för att släppas in i Sverige.

Att få hit östeuropéer är en medveten satsning från Malmöarrangörernas sida. Sociala forum i Europa har tidigare varit en i huvudsak västeuropeisk affär.

– För att forumrörelsen ska utvecklas måste vi utvidga, inse att Europa är större. Men det är dyrt att resa, så det är en ekonomisk fråga, säger Joel Borgström.

750 000 kronor av ESF:s budget har därför vikts åt att sponsra resor för besökare från fattigare länder.

– De får allt betalt, resa och boende.

I våras var Joel Borgström i forna Jugoslavien för att göra reklam för ESF i Malmö. Han besökte sju länder på elva dagar, talade inför stora fackorganisationer och små miljögrupper.

– Den resan har resulterat i en buss med femtio personer som kommer hit, säger han stolt.

En bit bort sitter Annie Boldt och knappar på en dator. Hon försöker pussla ihop gäster med Malmöbor. ESF har på affischer och i annonser vädjat till stadens befolkning att upplåta soffor, madrasser eller sängar till besökare.

Det har gått hyfsat – 450 sovplatser finns att fördela.

– Här är ett ungerskt par som gärna vill ta emot någon som talar ungerska, säger Annie Boldt och visar.

Det går bra, Annie Boldt hittar en ungrare. Några äldre kvinnor vill bara erbjuda plats åt tjejer, berättar hon, annars är det få värdar som har specifika önskemål.

5 000 gäster är föranmälda till ESF. Arrangörernas målsättning är 10 000 svenskar och 10 000 utlänningar. För att härbärgera alla har ESF hyrt gymnastiksalar och sporthallar. 84 militärtält har lånats av försvaret och ska i helgen sättas upp på Sibbarps camping.

De som kommer hit vill förändra världen. På hundratals seminarier ska de diskutera allt från vapenexport till det klasslösa samhället. På lördag den 20 september går det stora demonstrationståget genom Malmö, där besökarna ska visa sitt missnöje med kapitalismen och den rådande världsordningen.

Är det inte, ur er synvinkel, risk att det mest blir snack?

– Absolut, säger Joel Borgström, som också är aktiv i Vänsterns studentförbund.

– ESF måste resultera i konkreta alternativ. Vi ska koordinera kampanjer för nästa år, då klimattoppmötet ska hållas i Köpenhamn. Vi måste gå från snack till handling.

Ingrid Kihlsten, stressad logistiksamordnare som dessa dagar mest pratar om bajamajor och el, stannar till. Hon tror att ESF kan vara en väg in i politisk medvetenhet för många ungdomar. Hon har varit runt på musikfestivaler i sommar för att göra reklam för forumet.

– Det är i tanken det börjar. Alltså, när man träffar sextonåriga fyllekajor på Hultsfredsfestivalens åker, sextonåringar utan politisk tillhörighet. Och så ser man plötsligt hur något väcks hos dem.

De som inte delar vänstervärderingarna på sociala forum brukar beskylla deltagarna för naivitet.

Ibland blir kritiken mer allvarlig, då forumrörelsen anklagas för att försvara kommunistiska diktaturer.

Så var det vid Skåne Social Forum i Lund för fyra år sedan, då Nordkorea hyllades vid ett seminarium. Och så blir det nog i år i Malmö igen.

ESF:s paroll är ”En annan värld är möjlig”. I programbladet som delas ut på stan annonserar Svensk-kubanska föreningen – en av de föreningar som utgör ESF. ”Kuba visar att en annan värld är möjlig”, står det i annonsen, bredvid en bild av den ikoniserade gerillakämpen Che Guevara.

Sara Andersson, pressansvarig för ESF, blir fåordig när annonsen kommer på tal.

Många av aktivisterna säger att tron på demokrati är något som förenar besökarna på ESF. Hur går det ihop med Svensk-kubanska föreningens budskap som hyllar diktaturen Kuba?

– Det får du fråga Svensk-kubanska föreningen om. Vi har inte monopol på den sloganen.

Har ni diskuterat annonsen?

– Inte vad jag vet. Men det blir säkert debatt om den. Vi är inte på forumet för att vi tycker lika om allting. Det är just sådana här saker vi ska diskutera.

Vad tycker du själv – är budskapet ”Kuba visar att en annan värld är möjlig” demokratiskt?

– Det tänker jag inte uttala mig om. Jag är inte tillräckligt insatt, säger Sara Andersson.