Det lilla i det stora kan vara början på något stort

Världen förändras, kanske, lite, av det som händer här och nu under fyra dygn på det europeiska sociala forumet ESF.

Det sitter antagligen en blivande ledare för något parti någonstans i världen på någon av de över 280 seminarier, diskussioner och andra aktiviteter som avverkas här.

Liksom opinionsbildare vi kommer att höra talas om, aktivister som i framtiden skapar rubriker någonstans och demokratikämpar som kanske kommer att fängslas eller dö för sin sak i ett land långt härifrån.

När mellan femtusen och tjugotusen människor som är sådana eller bara engagerade i största allmänhet samlas på ett ställe uppstår tankar, idéer, relationer, förbund och ibland alldeles oväntade saker.

Det händer just nu på Baltiska hallen, Chokladhuset, i Jesusparken, på Rosengårds centrum, i Sofielund eller någon annanstans i stan.

Det händer när Kerem Dikmen från Ankara i Turkiet vaknar på en soffa utanför ett föredrag om Womens liberations seminarie om politisk islam, kvinnans rättigheter och globalisering.

Han och partikamraten var tvungna att ta någon timme på soffan efter att ha gått runt på Malmös gator hela natten utan att hitta ett ledigt hotellrum.

Och det händer nog i Jesusparken där Jesus Ortega läser poesi från scenen på spanska, skriven av Malmöpoeten Lasse Söderberg som står nedanför och tittar på medan marxistaktivisten Will Roche från England säljer ett ex av Leon Trotskys memoarer.

Det händer avgjort i Rosengårds centrum medan Karolin Larsson från Malmös FN-förbund bjuder ut äpplen för tio kronor som ger fem barn långt härifrån skolmat en dag.

Likaså under tiden studenterna Anja ten Siethoff och Sara Westberg vid bokbordet i Baltiska hallen berättar hur de agerat levande sköldar för palestinier.

På ESF finns så många åsikter att knappast någon kan hysa dem alla. Många kanske inte delar en enda. Och det är väl gott så.