Haltande medielogik

Under European Social Forum (ESF) i Malmö deltog 13 000 aktivister i 280 seminarier och workshops. Människor från över 70 länder möttes för att lära mer om klimatförändringar, facklig organisering, finanskrisen och hundratals andra frågor. Men också för att diskutera och utbyta erfarenheter och för att planera kommande kampanjer och mobiliseringar.

Under forumet sammanstrålade aktivister från cirka 800 organisationer – från etablerade jättar som Europafacket och Amnesty såväl som från smågrupper. Det europeiska civilsamhällets olika gräsrotsaktörer sprang om varandra på väg till ett nytt seminarium, när de inte möttes i seminarierummen.

Mer exakta siffror för fördelningen mellan de olika grupperna finns just nu inte att tillgå (de enkäter vi rörelseforskare delade ut vid ESF har ännu inte hunnit analyseras). Vår tidigare forskning visar dock att den största andelen deltagare (en tredjedel) vid lokala sociala forum kommer från ”de nya sociala rörelsernas” organisationer, det vill säga sådana som är specifikt inriktade på solidaritetsfrågor, miljö och mänskliga rättigheter, medan en femtedel kommer från den mer traditionella vänstern, det vill säga facken och de socialistiska partierna.

Vid detta ESF kan man dock förvänta sig en starkare närvaro av det svenska facket. Både LO och TCO arrangerade ett flertal seminarier, och LO-fack var drivande i den praktiska organiseringen av forumet.

Så långt business as usual – den globala rättviserörelsen har åter hållit en studiecirkel av kolossalformat. Och som vanligt samlades alla deltagare för en gemensam manifestation. 15 000 personer gick med i den kanske största demonstrationen i Malmö på årtionden.

Något som skiljer detta ESF mot tidigare var att en del radikala grupper ansåg att forum-idéns fokus på samtal mellan aktivister var otillräcklig och man valde därför i stället att ta större plats i det offentliga rummet. Flera utåtriktade och spektakulära aktiviteter arrangerades i anslutning till – men utanför – forumet, både av grupper som deltog i forumet och sådana som inte gjorde det. Till exempel genomfördes en vägblockad i protest mot biltrafik och växthusgaser.

Mediebilden av forumet följde en annan logik. Medan P1-lyssnarna och läsarna till regionens största dagstidningar också fick höra röster från forumdeltagarnas diskussioner, nämnde andra medier ESF nästan enbart i samband med en urspårad gatufest – som inte ens var del av forumet.

Att medierapporterna från de sociala forumen i väldigt liten utsträckning brukar handla om vad som faktiskt händer på dem och i stället handlar om mediernas egna förväntningar på skadegörelse och bråk med polis är inget nytt. Aktivister som krossar bankfönster har högre nyhetsvärde än aktivister som diskuterar hur vårt samhälle bör förbättras. Sen spelar det ingen roll om fönsterkrossarna är en handfull och de andra fler än tiotusen. På samma sätt väcker en fuskande riksdagspolitiker större intresse än 349 som diskuterar hur samhället bör förbättras. Sådan är vår tids medielogik.

Vad får då alla dessa händelser, siffror och mediebilder för effekter?

Ett måhända tråkigt svar är att ESF främst är en återkommande mötesplats som bekräftar, stärker och sammanlänkar transnationella nätverk av organisationer och individer som vill göra globaliseringen mer demokratisk och socialt hållbar. Varken det specifika i Malmöforumet eller hur det bevakades i medierna kommer att påverka dessa människors samhällsengagemang. De aktivister som åker till forum i andra länder är fortfarande till största del lokalt aktiva och de transnationella kontakterna upprätthålls främst med internets hjälp.

Ett sådant svar bortser dock från forumets symboliska dimension, både på individuell och kollektiv nivå och både för rörelsen och samhället i stort. Demokratin är främst en vardaglig process, som i det tysta pågår i såväl föreningslokaler som under kommunalpolitiska sammanträden. Men denna typ av tillfälliga händelser laddas med större berättelser – både från aktivister, sympatisörer, skeptiker och motståndare.

Den ene kan i ett socialt forum se hur Eden i Bollhuset återigen spelas upp, och hur folket samlas och formeras till ett myndigt subjekt, fast denna gång utan att hindras av nationsgränserna. Forumets experimenterande med nya former för politiska samtal ses som ett uttryck för att demokratin än en gång är mogen för att vidga sitt verkansområde.

För andra innebär forumet ett individuellt politiskt uppvaknande, som blir startskottet för ett livslångt engagemang. Därigenom formar även symboliska händelser verkligheten och kan vara det som ger nya värderingar och institutioner bredare genomslagskraft.

För motståndaren framstår aktivisterna kanske tvärtom som politiskt omogna, eftersom de inte vill respektera demokratins rådande gränser, eller för att de inte anses representera det folk i vars namn de talar. Det är en föreställning som bekräftas av den dominerande mediebildens missvisande fokusering av det spektakulära eller avvikande. I enstaka fall – som Dagens Nyheters ledarsida 24.9 – har denna uppfattning till och med lett till krav på inskränkningar i demonstrationsrätten och etikettering av rörelseaktivister som ”antidemokratiska”.

Under forumet i Malmö och dagarna som följde skedde även en konfrontation mellan dessa bilder av vad demokrati är eller kan vara. Det är inget konstigt. Utan sådana konfrontationer och ständiga ifrågasättanden av vad det egentligen innebär att styra sig själv och samhället skulle demokratin bli av med sin livsluft.

MAGNUS WENNERHAG

disputerade tidigare i år vid sociologen i Lund på avhandlingen ”Global rörelse” (Atlas förlag), som handlar om den globala rättviserörelsen och de sociala forumen. Under årets ESF genomförde han en större enkätundersökning bland forumets deltagare.