Vid Triangeln var Föreningsgatan avspärrad med ett enkelt plastband, och några
enstaka polismän hindrade alla från att komma närmare Triangeln. Trettio
meter närmare Triangeln stod polisbilar uppställda sida vid sida
med fronten riktad mot de ungdomar som samlats utanför Stadshuset. I
övrigt höll sig de polisstyrkor som fanns i bakgrunden osynliga.
Ingen fick passera. Men polismannen vid bandet gick att prata med. Hans grupp
kom från Göteborg, och han beklagade att han inte hade en aning om
geografin i stan eller hur man skulle ta sig ut från avspärrningarna.Om
han tyckte det var ett roligt uppdrag? Nej, jag är för gammal, svarade
han. Men kanske för de yngre, sa han.
En något mer testosteronladdad kollega motade sedan bort oss nyfikna.
– Nu kommer de snart rusande. Det är glasrutorna i bankerna vid Triangeln
som är målet.
Nere i tvärgatan Mjölnaregatan rådde en annan stämning. Där stod Stockholmspolisen.
Uppställd, bredbent på linje med några målade bilar bakom.
En högtalarröst uppmanade alla som närmade sig att "gå tillbaka till
Föreningsgatan, gå tillbaka till Föreningsgatan!"
Ett par danska damer, möjligen på väg från konserten på Ungdomens Hus, och
utan tvekan med för länge sedan passerat bäst före datum vad gäller
kravallpotential, blev förvirrade när de förstod högtalarrösten gällde
dem.
De försvann tillbaka mot den nu allt mer stimmiga Föreningsgatan.
– Vi kan inte släppa igenom någon. Vi har fått order om att spärra av här,
och det är allt vid vet, sa stockholmaren.