En grekisk fläkt på Österlen

Att Ingrid Brink skulle leva halva sitt liv i Grekland visste hon inte när hon som ung scout åkte iväg på ett internationellt scoutläger.

– Jag lärde känna några grekiska scouter som blev mina vänner och vi höll kontakt med brev under många år. Det var kanske just eftersom jag hade en relation till dem som jag började engagera mig i den grekiska motståndsrörelsen, berättar Ingrid Brink.

Större delen av sin ungdom bodde Ingrid Brink i Stockholm. Efter gymnasiet började hon på Konstfack där hon utbildade sig till inredningsarkitekt.

– Paris och Stockholm var centrum för exilgreker som flydde undan juntan och jag lärde känna många av dem genom mitt politiska engagemang.

1967 tog en militärjunta makten i Grekland och många människor med väns­terpolitiska sympatier förföljdes eller fängslades om de inte lämnade landet.

– Ju fler grekiska vänner jag fick desto mer fick jag veta och jag blev väldigt engagerad. Jag satt med i styrelsen i en annars helt grekisk organisation och började lära mig grekiska.

Hennes engagemang ledde till att hon gifte sig med en grekisk man.

– Han hade skickats tillbaka till Danmark eftersom han hade kommit till Sverige den vägen. Vi gifte oss på rådhuset i Köpenhamn och sen kom han tillbaka till Stockholm och vi bodde tillsammans.

Det som till en början var ett arrangerat äktenskap växte till en kärleksrelation. Så småningom flyttade Dimitris Korogiannos och Ingrid Brink från Stockholm till Grekland.

– Redan det sista året på Konstfack pendlade jag fram och tillbaka till Grekland.

De bodde först i Greklands inland där de odlade bin och hade flera hundra bisamhällen. 1978 flyttade Ingrid Brink till ön Naxos där hon byggde upp en stor textilverkstad.

– Jag gjorde stora mattor i starka färger som var inspirerade av grekiska mönster.

Maken Dimitris, som var konstnär och musiker, hade byggt en egen fiskebåt och fiskade svärdfisk i det Egeiska havet.

– 1980 kom vår son. Jag åkte hem och födde honom på Södersjukhuset eftersom papporna på den tiden inte fick vara med på förlossningar i Grekland och det ville ju Dimitris.

1984 separerade Ingrid och Dimitris. Hon stannade dock kvar i Grekland och flyttade till Pilion, Greklands Österlen, och drev en kursgård med en ny man.

2005 återvände Ingrid Brink till Sverige. Hennes son hade flyttat till Malmö för att plugga och bo i sitt andra hemland och Ingrid Brink längtade hem. 

– Jag utbildade mig inom kreativt skrivande på distans på högskolan i Gävle och arbetade som mentor på samma kurs. När skrivandet blev viktigare för mig började jag längta efter mitt svenska jag och mitt språk. Så jag flyttade hit.

Hon packade in sina två katter i bilen och körde till Skillinge.

– Jag hade hjälpt min bästa väninna Maria Lancing att ordna ett grekiskt påskfirande här i Skillinge trettio år tidigare och jag kände på mig att Skåne inte var som andra delar av Sverige. På de fem åren i Skillinge har Ingrid Brink hunnit bli ett välkänt ansikte. Hon föreläser, håller kurser, är med i nätverket Qlara för företagsamma kvinnor på Österlen och ordnar resor till Grekland.

– Jag är positiv och livsglad och har hela mitt liv haft svårt att lugna ner mig. Det finns så mycket jag vill göra.

Ingrid Brink fick i fyrtioårsåldern den svåra reumatiska sjukdomen Sjögrens syndrom.

– Efter bara något år var jag så dålig att jag knappt kunde gå. Jag blev helt orörlig och det tog tre timmar att komma upp ur sängen varje morgon.

Ingrid Brink ser inte sjuk ut och det är svårt att tro att hon en gång nästan var förlamad.

– Det var fruktansvärt att kroppen kraschade när jag var så ung. Jag var van att använda kroppen hela tiden, i alla mina arbeten. Dessutom älskade jag att dansa. Men jag tror att det var kroppens sätt att säga till mig att det fick räcka nu. Nu är jag sjukpensionär på halvtid för hälften av min tid går åt till att hålla mig frisk.