Vid varubandet föds nya idéer

De två 14-åriga kompisarna som Lina Arvidssons kommande ungdomsroman kretsar kring växer upp ”i en håla”. Det gjorde hon själv också, i Västra Karup utanför Båstad.

– Men den är inte självbiografisk. Den handlar om två tjejer som gillar ett band som heter White Lies. De blir kära och snackar mycket om killar. Jag började bara skriva på något, som jag alltid gör, och så råkade det bli fjortisjargong. De är ganska drastiska och hatiska mot världen. Jag tänkte mest att den skulle vara rolig. När jag skickade den till förlag så tyckte de att den var en ungdomsroman.

Som barn ville Lina Arvidsson mest komma ifrån sin lilla ort. Under högstadiet i Båstad och gymnasiet i Halmstad växte skådespelardrömmarna och efter studenten tog hon ett sabbatsår för att åka till New York och leta upp skåde­spelaren Kevin Spacey.

– Jag var kär i honom och hade kollat upp vilket område han bodde i. Mina dagboksanteckningar därifrån har jag läst upp på Skambyrån.

I poetry slam, eller estradpoesi, har Lina Arvidsson förenat sina passioner för skådespeleri och skrivande.

– Jag var blyg som liten, tyst, men på scen kunde jag ta plats. Men när jag gick en utbildning på Spegelteatern i Stockholm kom jag på att skådespelare inte riktigt var min grej. Jag hatade akrobatik till exempel. Det ledde till en liten kris men sedan insåg jag att jag alltid hållit på med att skriva och kanske skulle satsa på det.

– Jag har alltid varit alldeles för flummig för att bli till exempel sjuksköterska. Mina betyg var väldigt ojämna.

När hon gick skrivarlinjen på Glimåkra folkhögskola utanför Hässleholm var det som att allt bara ”exploderade”.

– Jag gick till läraren och lämnade in en roman på 70 sidor. Det var första gången jag fick respons på texter.

Hon tänkte att det skulle vara svårt att bli författare direkt så hon läste filmvetenskap i Växjö för att kunna recensera film, och fortsatte med kreativt skrivande och distanskurs i kulturjournalistik på Malmö högskola.

Genom dramaläraren på Glimåkra hade hon kommit i kontakt med konstformen poetry slam.

– Han visade att såhär kan man läsa dikter på scen. Jag saknar alltid teatern lite.

Redan innan Lina Arvidsson flyttade till Malmö 2008 hade hon testat estradpoesi i föreningen Växjö Poetry Slam. Idag är hon aktiv i Malmöföreningen Ord på Scen, som bland annat har läsningar på Loftet. Häromveckan vann hon en tävling på Moriskan och i somras kom hon på 24:e plats när SM-titeln gjordes upp.

Tidigare skrev hon ofta estradpoesi som handlade om sex, nu har texterna mer politiska teman.

– Den texten jag vann med handlade om Egypten. Jag var där en vecka före revolutionen med min syster som är reseguide. Medresenärerna klagade på allting, och i texten drog jag paralleller mellan Sverige­demokrater och svenskbyar i Thailand. Även när folk reser utomlands vill de bara umgås med varandra.

Om människor och deras vanor lär Lina Arvidsson sig mycket som kassörska på Malmborgs Erikslust där hon checkar in varor sedan tre år tillbaka.

– Det passar perfekt när jag skriver på romanen. Det tar inte av ens kreativitet.

Istället kan jobbet ge inspiration. Hon har små lappar bredvid sig i kassan där hon skriver ner roliga saker hon kommer på. Som när butiken bytte kortläsare och hon fick instruera kunderna att sätta i kortet, ”inte där utan där”. Som konferencier för ett poetry slam har hon jämfört situationen med att undervisa en pojkvän i hur det kvinnliga könsorganet fungerar.

I mars kommer romanen som har arbetstiteln ”För att jag säger det” ut på Gilla Böcker. När en av karaktärerna färgade håret rosa tänkte Lina Arvidsson på varför hon själv inte gjorde det som 14-åring.

– Jag tänkte att jag kan ju inte ha rosa hår när jag är 30. Sen kom jag på att jag skulle färga det när jag fortfarande är 29. På jobbet säger de: du som är så ung, du kan färga det så.