I den lilla ljusa tvåan med kokvrå ett stenkast från kyrkan på Kirseberg råder god ordning utan pedanteri.
Går man till vänster hamnar man i vardagsrummet med soffa, stort bord och en köksdel. I rummet till höger samsas sängen med symaskinen. På vägghyllorna över ateljéhörnan vakar fåglar över skapande och vila.
Vid ena väggen står en förvaringsmöbel som härstammar från en gammal sybehörsaffär. Genom glaset syns trådar i mängd ordnade efter färgnyanser. Gamla spetsar, tygbitar, nipper, knappar – allt redo för textil kreativitet – hittar man också här.
– Sedan jag var liten har jag har sparat på allt möjligt som kan vara bra att ha, gamla glasögon, halsband från högstadiet, badmintonbollar, säger Karin Lokrantz.
Ett par avlagda glasögonbågar blir till smäckra fågelben, tomma glassburkar används med fördel till att gjuta socklar. Barndomshemmet i Arlöv var ett kreativt näste. Med morfar, konstnär, fanns ständig tillgång till material.
– Alla kompisar kom hem till oss för där fick man sy på symaskinen, säger Karin Lokrantz som tidigt sydde både dockor och dockkläder.
När det blir dags för en retrospektiv så har mamma sparat allt.
Men först ska sextiotalet små och större fåglar få lufta vingarna på Form/Design Center i Malmö i sommar.
– Jag har suttit ensam med fåglarna så länge, så det ska bli kul att se vad andra tycker. Man tittar med olika ögon.
Fågelskapandet började under en kurs i sömnad och mönsterteknik för åtta år sedan. Det blev mycket spill som, visade det sig, kunde återanvändas. Fåglarna lär man inte hitta i en handbok för ornitologer.
Däremot presenteras de i en volym som Karin Lokrantz har gjort tillsammans med sin bror. Fåglarna har egna personligheter och karaktärer, ofta från Karin Lokrantz egen vän- och kamratkrets.
– Jag vet egentligen inte hur en fågel ser ut. Jag tänker att jag ska göra en liten fågel, så blir den stor, säger hon.
Alla hennes fåglar är tillverkade på fri hand.
– Jag har försökt att tänka ut och klippa till, men då ser de helt livlösa ut. Vi människor är också sneda och vinda, säger hon.
I forntida textila tekniker finns Karin Lokrantz stora intresse och kunskap; använda slända och spinnrock, tova, sticka, knyppla spinna, virka och nålbinda.
Hon har kläm på hela processen, från klippning av fåret till den färdiga produkten.
Det lärde hon sig under ett år på Bäckedals folkhögskola i Sveg.
– Jag tycker om att kunna många olika tekniker bra, så att man inte blir bunden till bara en eller två.
Karin Lokrantz undervisar också en del på högstadiet, i textil förstås men också i metall och trä. Att tälja står högt i kurs.
Framför allt är det fritt skapande som lockar. Och det är vad hon hoppas kunna föra vidare till barn och unga.
– Jag vill förmedla inspiration. Man behöver inte rusa iväg och köpa något dyrt i en hobbyaffär. Det är lättare att våga sig på den där komplicerade stickningen om man inte har köpt dyraste garnet. Det blir mycket mer avslappnat.
Förutom slöjd och hantverk finns det ytterligare en intressetråd i Karin Lokrantz liv, idrott och hälsa.
När det började bli viktigt för henne att hitta något som kunde ge en regelbunden inkomst började hon fundera på fötter och utbildade sig till medicinsk fotterapeut med egen mottagning i Malmö.
– Slöjdvärlden är oviss. Fotvård verkade stabilt.
Stabilt är absolut inte lika med tråkigt. Karin Lokrantz ser likheter mellan sina sysselsättningar.
– Att behandla fötter är ett hantverk, jag slöjdar fötter. Det är mycket roligare än jag hade tänkt mig.
Förutom att kunna hjälpa människor till bättre fötter har arbetet en annan bra sida.
– Jag får höra fantastiska historier från alla gamla damer och herrar som har hantverkat i sina liv.
Det är med visst vemod Karin Lokrantz ser sina fåglar lämna boet, de är alla till salu eller bortgivna.
– Det är dags för dem att flyga ut i världen. Än har jag inte något nytt projekt, det är spännande att se vad det blir.
En av Karins Lokrantz tygfåglar.