Stilbildande avslöjare

Alla vet inte vem Hannes Råstam var, men nästan alla vet något om vad han har gjort. Utan Hannes Råstam hade Thomas Quick fortfarande ansetts skyldig till alla de mord han dömts för. Utan Hannes Råstam hade polisens övervåld mot en missbrukare i Karlstad vid namn Osmo Vallo aldrig fått andra konsekvenser än en usel internutredning.

Men vad mera är: Utan Hannes Råstam hade svenska tv-avslöjanden sett annorlunda ut överlag. Råstam blev stilbildande. Ett försiktigt och gradvis uppskruvat berättande, parat med minutiös research, är själva sinnebilden för ett bra reportage i "Kalla fakta" eller "Uppdrag granskning". Med en dåres envishet läste Råstam sina förundersökningar ner till sista bokstaven.

"En del väljer att läsa Liza Marklund på semestern. Jag läser förundersökningar", sa han i "Medierna" i P1 2009.

Han gjorde mer än så. En för incest oskyldigt dömd man i Skåne fick Hannes Råstam friad genom att kontrollera blomningstider för växter, för att slå sönder ett felaktigt vittnesmål.

Det är nog inte fel att beskriva Hannes Råstam som en person som lätt fick saker på hjärnan. Han hamnade ofta i konflikter, inte minst med tidigare parhästen Janne Josefsson. Med bara lite mindre styrsel på sig själv, eller mindre tur med sina karriärval, kunde han ha blivit den perfekta rättshaveristen. Nu blev det tvärt om. Det blev han som röjde upp efter rättens haverier.

För alla journalister som någon gång dragit benen efter sig på väg ner i ett dammigt arkiv, eller inte orkat ringa det där extra kollsamtalet, eller inte förmått ställa en fråga till, tjänar Hannes Råstam som ett föredöme. Men det var ändå inget glamouröst med honom - inte heller med den tidiga och ganska framgångsrika musikerkarriären; han var basist i Björn Afzelius band i många år, men har också spelat med Mikael Wiehe.

Hannes Råstam var frånskild, och sörjs närmast av sina tre barn.