STOCKHOLM. Sopranen Elisabeth Söderström-Olow var opera-, konsert- och
hovsångare. Söderström-Olow avled på ett sjukhus i Stockholm på
fredagsförmiddagen.
– Hon hade en av världens vackraste röster, säger operasångerskan Kjerstin
Dellert, god vän till Söderström-Olow, till TT.
Dellert säger att de båda träffades för första gången på 1950-talet. I 25 år
delade de loge på Kungliga operan i Stockholm.
Vilka var hennes styrkor som sångerska?
– Hon var en stor scenpersonlighet med en röst som skiljde sig från mängden så
totalt att man kunde alltid höra att det var hon. Den var så personlig i
klangen att man alltid kunde urskilja den bland alla andra röster. Dessutom
var hon mycket musikalisk och hon var intelligent nog att hela tiden
utveckla sin röst och sin personlighet, svarar Dellert.
Hon påpekar också att Söderström-Olow blev hovsångare.
– Det är det finaste man kan bli.
Ett av Dellerts starkaste minnen var på Metropolitan i New York, när hela
publiken spontant ställde sig upp och gav Elisabeth Söderström-Olow en lång,
stående ovation när hon kom in på scenen.
– Hon var mycket mera uppskattad ute i världen än här i Sverige, där vi inte
har den där operakulten, säger Dellert.
Ni var kompisar också?
– Vi var kompisar och konkurrenter. Hon har för mig varit en inspirationskälla
och hård kritiker. Jag kunde säga: ”det här är för svårt för mig”. Men hon
sade bara: ”nej, nej – gå bara hem och gör det tusen gånger, sedan kan du
det”.
Söderström-Olow debuterade på Drottningholmsteatern 1947. Hon var sedan fast
engagerad vid Stockholmsoperan mellan 1950 och 1980. Mellan 1993 och 1996
var hon konstnärlig ledare vid Drottningholms slottsteater.
Hon utnämndes till hovsångare 1959.
Elisabeth Söderström-Olow fick 1996 titeln professor. Hon har gästat
internationella operascener världen runt, framträtt i filmer, radio och tv
och fått en mängd utmärkelser och stipendier. Hon har också givit ut
självbiografierna I min tonart (1978) och Sjung ut Elisabeth! (1986).