Han har kallats för ”Folkhemmets Rimbaud” eftersom han liksom den franske
poeten som ung övergav en lovande karriär för att liksom sin far lokföraren
ta ett statligt jobb.
Han föddes i Katrineholm 1919. Samma år som han debuterade som författare med
”Emaljögat”, 1945, fick han anställning på Riksförsäkringsanstalten, senare
Arbetsmarknadsstyrelsen. Han stannade fram till sin pension 1985, de sista
tretton åren som byråchef.
På 2000-talet återupptog han skrivandet med självbiografier som ”Ditt ord är
ljus”, ”Elefantsjukan” och ”Igelkottsfrid”.
Han uppmärksammades också genom Anneli Jordahls intervju i ”Klass – är du fin
nog” 2003, då han berättade att han tyckte att det smällde högre att jobba
på Ams än att vara poet.
Diktsamlingen ”Sånger från äldreomsorgen”, utgiven i höstas, kallade han ”ett
poetiskt remissvar på Äldreboendedelegationens slutbetänkande” och
tillägnade boken ”hemtjänstens tappra välfärdsarmé”. För två år sedan mottog
han Kungliga priset av Svenska Akademien och kallades då för ”ett
kraftcentrum i modern svensk litteratur”.
Ragnar Thoursie tvingades på grund av sin hälsa för ett par år sedan flytta
ifrån mångåriga livskamraten, Lena Cavallius, till ett äldreboende. Han
efterlämnar även barn och barnbarn.