Gary Moore är för en bredare publik mest känd för sitt steg från hårdrock till
blues för drygt tjugo år sedan. "Still Got the Blues",
albumet från 1990, gav honom både kommersiell framgång och musikermässig
nytändning på ett sätt som åttiotalets produktioner kanske inte hade antytt.
På "Still Got the Blues" och uppföljande "After Hours"
samarbetade han med blueslegender som Albert King, Albert Collins och B B
King, som alla lite klentroget och motvilligt medgav efter inspelningarna:
Det där var allvarligt menat. Gary Moore var inte ute efter att parasitera
på dem. Han kunde ju spela, på riktigt.
Gary Moore föddes 1952 i Belfast, Nordirland, och hans karriär började under
sent sextiotal i bandet Skid Row, som inte ska förväxlas med det Skid Row
som bildades på den amerikanska västkusten i slutet av åttiotalet. Hans
största insats som hårdrocksgitarrist gjorde han i Thin Lizzy, där han var
återkommande samarbetspartner för fixstjärnan Phil Lynott.
Men riktigt bandtrogen var han aldrig. Under mer än fyrtio år byggde han i
stället på sin solokarriär – bara kanske inte alltid med de mest självklara
byggstenarna. Det finns ett lite envetet rykte om honom som svår att
samarbeta med. Det var kanske inte riktigt rättvist – han var mycket
produktiv, testade det mesta och samarbetade med en oändlig rad musiker och
låtskrivare på mer än tjugo egna fullängdsalbum. Så sent som i somras var
han i Sverige och spelade på Sweden Rock Festival utanför Sölvesborg.
Beskedet om Gary Moores död blir sorgligt för många som växt upp och format
sin musiksmak under hans viktigaste år. Musikerskapet, energin och det
ibland alldeles oerhörda gitarrspelet – nästan alltid på en klassisk Gibson
Les Paul, rättvänd, trots att han var vänsterhänt – gjorde honom till en av
de verkligt stora i sina genrer.
Och hans sätt att släppa greppbrädan och låta tonerna från lösgjorda strängar
komma ramlande i en våg av ljud, där i slutsolot efter exakt 4.28 i "Still
Got the Blues"? Det måste röra var och en som själv någonsin har
försökt spela gitarr.
ANDREAS EKSTRÖM
medarbetare på Sydsvenskans kulturredaktion
Läs Thin Lizzys kommentar.