De är båda i 40-årsåldern; hon danska, han svensk. De möttes när de läste och disputerade i fysikalisk kemi på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Båda har de sedan farit från det ena forskningsprojektet till det andra. Bland annat var de på gemensamt uppdrag vid California University of Technology.
Väl tillbaka 2003 efter två och ett halvt år där fick Kristine Kilså ett forskningsuppdrag vid Köpenhamns universitet och hennes man ett vid Uppsala universitet.
Men så hände något. Många års flackande och den eviga jakten på forskningspengar tog ut sin rätt. Kemin fick konkurrens. Lilla dottern Josefina, nu tre år, bidrog till tanken att byta fokus och rota sig mer permanent.
Sedan våren 2011 bor familjen i Åkarp i ett lugnt villaområde, ett stenkast från Kristine Kilsås nya jobb som utbildningsledare på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp.
Samtidigt lämnade även hennes man forskarvärlden för att istället använda sin kompetens som anställd i ett privat företag som säljer instrument åt forskare.
– Det är första gången vi båda jobbar utanför forskningsvärlden, som i mitt fall låg långt ifrån tillämpningarna. Nu har vi kommit ner på jorden och vi trivs jättebra. Det känns som om vi båda efter många års arbete med grundforskning kommit på plats, säger Kristine Kilså.
Själv valde hon att söka ett jobb utan koppling till hennes kemistkompetens. Som utbildningsledare på fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap i Alnarp har hon ansvar för att utbildningsplaneringen och administrationen åt sammanlagt 900 studenter på 10 olika utbildningar fungerar.
– Mina duktiga medarbetare ska bland annat se till att studenterna registreras på rätt kurser. Jag arbetar själv mycket med de övergripande utbildningsfrågorna på fakulteten. Mitt jobb omfattar däremot ingen egen undervisning.
Hur känns det att arbeta med ett rent administrativt jobb efter alla forskningsår?
– Jag tycker detta är ett absolut toppenjobb. Det är roligt att se till att en administration fungerar. Det är roligt med ett övergripande ledarjobb. Jag gillar att sätta strukturer och det kan jag väl få göra, säger hon med ett leende.
– SLU är ju också ett universitet och här på Alnarp har jag fortfarande en viss kontakt med forskning, en riktigt jordnära sådan, vilket jag gillar och tycker är mycket stimulerande.
Hon berättar att en av de mest populära utbildningarna inom hennes fakultet är den femåriga utbildningen till landskapsarkitekt.
– De färdigutbildade får jobb direkt. Det ettåriga magisterprogrammet natur–hälsa–trädgård är också otroligt populärt.
– Mitt jobb är hur skoj som helst. Dessutom har jag en toppenchef. Jag stormtrivs helt enkelt, säger semesterlediga Kristine Kilså medan dottern skuttar runt i en solig trädgård med sin kusin till de besökande morföräldrarnas förtjusning.
– Vi har ju nu också vår dotter att ta hand om. Tidigare behövde vi bara ta hänsyn till oss själva. Med mitt nya uppdrag behöver jag inte heller ta med mig jobbet hem eller sitta kvar i ett labb och övervaka experimenten över natten. Det här är hur bra som helst, konstaterar Kristine Kilså.
Hur går det med språket? Några problem bland alla svensktalande kollegor?
– De första tio minuterna på jobbet har jag lite svårt att ställa om. Jag märker när folk börjar le och då går jag över till att försöka prata lite mer svensk-danska. Jag pratar mycket och fort, så jag får jobba lite på att försöka dra andan, trække vejret, ler hon när hon hjälper mig att stava rätt.