Malmö. – Så har jag det, säger Margareta Nilsson om sitt namn som hon
tycker låter högtravande.
– Jag tycker att det är för knöligt, för långt. Margareta låter som en
rojalistisk överklasskärring.
– Det fina med det är att det betyder pärla.
För föräldrarna i Klippan är hon fortfarande Lillan men sedan början av
1980-talet har Margareta Nilsson varit Malmöbo.
Familjen Nilsson var frikyrklig och med i Evangeliska fosterlandsstiftelsen,
och hemma hördes psalmer, lovsång och gospel. Margareta, eller Magga, gick i
söndagsskola och spelade piano. När hon var sjutton år började hon på
folkhögskolan Sundsgården i Helsingborg och två år senare kom hon in på
Musikhögskolan i Malmö för att utbilda sig till musiklärare.
Fast istället för att undervisa blev hon en kugge i musiklivet. Margareta
Nilsson har körat bakom Carola och Jan Johansen i Melodifestivalen, varit
kapellmästare vid föreställningarna på Tobaksbolaget och med i
tv-produktioner med Hasse Andersson och Harald Treutiger bland annat. Plus
det ständiga musikuppdraget på Fredriksdalsteater hos först Nils Poppe och
sedan Eva Rydberg.
Hon beskriver sitt 1990-tal som fullproppat med arbete.
– Jag jobbade alltid. Jag har turen att ha min hobby som mitt jobb.
Någon tanke på att säga nej fanns inte förrän sonen Herman föddes 1998. Då
insåg hon att det inte funkade längre.
2003 kom dottern Tova och sedan dess är familjen nummer ett och jobbet nummer
två.
– Jag har spelat färdigt för berusad publik, det kan jag säga.
Arbetet med musiken till uppsättningarna på Fredriksdalsteatern är numera
hennes enda fasta inkomstkälla och hon är nöjd med att ha det så.
– Jag är inte mycket för att shoppa. Jag behöver inte ha en massa grejor.
Dessutom är jag gift med en riktig människa som jobbar som vanligt folk,
säger Margareta Nilsson om maken Staffan Hansson, som är teknisk ingenjör
med djupa rötter på Möllevången och verksam inom
industriventilationsbranschen.
– Jag känner att jag är vuxen nu. Jag vill bara göra sånt som jag mår bra av.
Även om hon sysslat med musik i hela sitt liv ("Jag kröp fram till
pianot."), har absolut gehör ("Jag hade varit perfekt i 'Så
ska del låta'.") och har sjungit och spelat i massor av
sammanhang, så finns en dröm kvar. En dröm som stavas låtskrivare.
– Jag sitter i min studio och gör låtar. Jag har precis gjort en låt till
Annika Östberg som jag tänker skicka till henne för att göra henne glad.
Än så länge har det varit glest mellan låtskrivaruppdrag som ger lön. 1998
hade hon en låt med i Melodifestivalen, 2000 gjorde hon musiken till
julkalendern "Ronny och Julia" och 2008, när "Rabalder i
Ramlösa" gavs på Fredriksdalsteatern, svarade Margareta Nilsson
för helt nyskriven musik.
– Det här är en gåva jag fått och jag vet att jag kan. Förr eller senare
kommer det att hända något. Det tror jag. Kanske dröjer det till jag är
sjuttio år men det gör inget.
– Jag har två handikapp. Jag är skåning och jag är kvinna. Låtskrivandet är
ett oerhört mansdominerat område och det är svårt för en kvinna att komma in
där. Vi kan gärna skriva texter och om man som artist gör sina egna låtar är
det en annan sak. Men jag vill skriva låtar, inte vara artist.
De inbokade bestyren framöver handlar mest om ledighet och resor med familjen
till Liseberg och Rhodos. I fredags var hon på Stevie Wonders konsert i
Köpenhamn och då och då åker hon till Fredriksdal och tittar till sommarens
föreställning "Gröna hissen".
– Det är en talpjäs i år med bara sju låtar. Jag har varit på Fredriksdal i
tjugo år och det har aldrig låtit så bra, säger hon om sångkvintetten The
Elevators.