Efter 65-årsdagen fortsätter därför drottning Silvia sitt vanliga arbete med
att representera, inviga, bjuda och bjudas på bankett, leda sammanträden,
klippa band, göra statsbesök, styra Silviahemmet, verka mot sexuellt
utnyttjande av barn, åka galavagn, delta i Riksdagens öppnande eller ägna
sig åt någon av de föreningar och organisationer som hon är beskyddarinna
för.
De är 35 stycken, beskyddarskapen, och omfattar allt från Barncancerfonden och
Svenska Dyslexistiftelsen till Svenska Arabhästföreningen och Majblommans
riksförbund.
Så det är ganska snärjigt att vara drottning. Det har vi förstått av alla de
hundratusentals tidningsartiklar, bilder, tv-inslag och intervjuer som
sköljt över oss alltsedan förlovningen i den berömda soffan på Slottet 1976,
när Carl Gustaf avslöjade det berömda klicket.
Hon var leende och vacker som en ultramodern sagodrottning i sin vita
förlovningsklänning och svenska folket tog henne direkt till sitt frostnupna
hjärta.
Sedan dess har det gått 32 år och även om det varit ömsom vin och ömsom vatten
måste man säga att drottning Silvia befäst och till och med bättrat på den
popularitet som hon väckte från början.
– Hon drivs av en vision. Hon är nyfiken, tuff och extremt omtänksam, vittnar
en av de personer som arbetat nära henne i en av alla styrelserna.
Tyvärr ville Drottning Silvia inte, som inför 50-årsdagen, ta emot massmedier
för födelsedagsintervjuer inför den stundande 65-årsdagen.
Kanske på grund av åldersnoja eller för att slippa tjatiga frågor om när de
tre barnen tänker gifta sig eller för att det helt enkelt inte fanns tid
att, som till 50-årsdagen, offra tre hela arbetsdagar för att ta emot olika
massmedia enligt löpande-band-principen.
Det hade annars varit intressant att få tala med drottningen om hennes mycket
uppskattade och engagerade arbete med sin egen skapelse, Silviahemmet, som
dels tar emot dementa dagpatienter för tillsyn, aktivering och gemenskap,
dels specialutbildar undersköterskor i demensvård.
Eller om Childhood Foundation. Eller om Mentor.
Silviahemmet ligger# ett stenkast från Drottningholms slott och det finns
många vittnesmål om hur drottningen då och då tittar in och hälsar på hos
patienterna och pratar med dem.
När Silviahemmet invigdes för 12 år sedan berättade drottningen om hur hon en
gång besökt ett vårdhem för senildementa och då talat med en spröd liten dam
som frågade var drottningen bodde.
– Jag bor på Slottet, svarade Silvia
– Åh, då kanske du har träffat kungen? Och drottningen?
Det kunde ju drottningen inte förneka.
– Lova att hälsa dem så mycket, vädjade den lilla tanten.
Drottning Silvia berättade denna episod därför att den belyser kärnfrågan om
hur man bör behandla och hantera senildementa: att inte rätta patienterna,
något som kan såra och förvirra, utan hellre låta dem leva kvar i sin egen
föreställningsvärld för att kanske senare förklara olika sammanhang.
De här spontana promenaderna till Silviahemmet visar att drottningen faktiskt
ibland kan tillåta sig helt egna aktiviteter när det dyker upp hål i
drottningprogrammet.
Grannar i Drottningholm berättar också hur de då och då kan möta medlemmar i
kungafamiljen, promenerande i Drottningholmsparken, ofta med kompisar eller
med sina hundar.
Enligt Ann-Christine Jernberg, informationssekreterare vid Hovet, firar
drottning Silvia födelsedagen med familjen.