Rebell i kyrkans korridorer

Den Norrköpingsfödde lärarsonen fick sin första andliga upplevelse redan i fyraårsåldern, under en gudstjänst som han närvarade vid tillsammans med sin mor. Då sa han till henne ”jag ska bli präst när jag blir stor”, varpå modern log utan vidare kommentarer.

Christer Kyreus, näst äldst av fem syskon, beskriver sin kristna barndom som kreativ och fri, men samtidigt väldigt präglad av föräldrarnas problemfyllda uppväxt.

– Jag märkte tidigt att man får kämpa hårt för att förverkliga sig själv, något mina föräldrar aldrig lyckades med. Mor hade nog velat jobba med något annat och framförallt min far slets mellan sin konstnärspersonlighet och sin lärarroll, säger Christer Kyreus.

Efter studenten lämnade Christer Kyreus sitt barndomshem och sökte till Journalisthögskolan i Stockholm. Utan framgång vid antagningen knackade han på Expressens dörr där han pratade till sig ett första jobb.

Christer Kyreus stannade inom medievärlden i 15 år, innan en stressrelaterad ryggskada manade honom till att varva ner och söka sig till ”en mer hälsosam framtid för kroppen och själen”. Det var då barndomsdrömmen gjorde sig påmind och Christer Kyreus valde att utbilda sig till präst.

– Med facit i hand kan jag säga att Gud satte mig på tillväxt, jag mognade sent. Men jag brukar trösta mig med talesättet ”ädel frukt mognar långsamt”.

Han prästvigdes i Lund 1988, och började sedan som präst i Trelleborg, känd som en splittrad och orolig församling.

– Jag tog det som en utmaning, säger Christer Kyreus.

1995 skapade han stora rubriker när han offentliggjorde sin bisexualitet. Den då 52-årige Christer Kyreus hade sedan tonåren känt till sin läggning, men inte haft mod att berätta för omvärlden. Numera är han lyckligt gift med en kvinna, men fortsätter att vara en förkämpe för frågor som rör kärlek mellan personer av samma kön.

Födelsedagen firas i Rom, tillsammans med hustrun Lizian.

– Mina vänner brukar skoja med mig ibland och kalla mig smygkatolik, säger Christer Kyreus som under en tidigare resa blivit välsignad av den dåvarande påven Johannes Paulus den andre.