Frihetskämpen hyllas av alla

En sifferkombination som i år lyser med särskilt stor kraft, senast den 27 juni i år vid den tv-sända välgörenhetskonserten i Hyde Park i London, där Nelson Mandelas födelsdag firades flera veckor i förväg. Men det är i dag, den 18 juli, som Rolilahlah Daliibhunga, alias Nelson Mandela, fyller 90 år.

Förnamnet Rolilahlah betyder ”en som rycker grenarna från trädet” eller ”bråkstake”, om man vill vara mindre bokstavlig. En ”bråkstake” som i vuxen ålder stämplades som Sydafrikas fiende nummer ett, anklagades för landsförräderi och snabbt blev terroriststämplad i väst. Inte förrän i juli i år avfördes Nelson Mandela officiellt från USA:s terroristlista.

Den barndom och uppväxt som format en av vår tids största frihetskämpar, statsmän och fredspristagare började i en liten by i Transkei på den sydafrikanska ostkusten.

Nelson Mandelas far, Henry Gadla, var en relativt förmögen man inom Madibaklanen, tillräckligt rik för att hålla sig med fyra hustrur och försörja en familj med tretton barn och väl ansedd som byhövding och rådgivare till den regerande Thembufamiljen och dess överhuvud. Som äldste son till favorithustrun, den tredje, fick Nelson Mandela redan från början en position som garanterade honom en speciell status.

När fadern dog var Nelson Mandela bara nio år och togs i beskydd av Thembufamiljens dåvarande regent. Fram till dess hade undervisningen varit den traditionella där barn som var ämnade för högre ämbeten och ledarskap under tystnad samlades runt lägerelden och fick lära sig etikett, regelverk och historia av de äldre.

Den mer formella grundskoleutbildningen fick Rolilahlah Daliibhunga på en kristen metodistskola där lärarinnan gav honom det engelska förnamnet Nelson. Högre utbildning fortsatte på två av de mer betydande metodistskolorna i Clarkebury och Healdtown.

Nelson Mandela levde i två världar. I den ena, den brittiska, förespråkades en livsstil präglad av andliga värden, självdisciplin och gentlemannamässighet, och i den andra, värderades den gamla stamkulturen, med muntlig tradition och ritualer. Han studerade även med intresse den inhemska xhosalitteraturen och prisades i skolan för egna litterära försök på xhosa, ett av bantuspråken.

Nelson Mandela genomgick den manliga initieringsriten genom att underkasta sig den traditionella omskärelsen. Värdet av den manlighetsriten var dock något som Nelson Mandela tidigt ifrågasatte och han ansåg att ritualen och dess löften om framtida manlighet och mod var tämligen illusorisk.

Även de initierade var, som han såg det, slavar i sitt eget land, dömda att duka under i kåkstäder, drunkna i hembränd alkohol och dö en för tidig död med lungor fyllda av sot från de vitas guld- och diamantgruvor.

Efter att ha tagit sin examen ett år tidigare än sina klasskamrater fortsatte han till Fort Hare University där han 1939 blev antagen till juristutbildningen som en av femtio svarta elever och kunde nu låta sig fotograferas i kostym. Här kom han också i kontakt med politiskt medvetna studenter och den växande afrikanska nationaliströrelsen ANC.

Enligt Nelson Mandelas senare biografier var han dock inte så aktiv och intresserad av rörelsen som påståtts. Inte ens deltagandet i den studentprotest som ledde till att han stängdes av från undervisningen vid Fort Hare var orsaken till en radikal omvändelse.

Anledningen till protesten var usel skolmat och att han ville protestera mot att en anställd i skolköket hade blivit örfilad och hunsad av en lärare. Men 1943 stod han upp som en av de ledande krafterna i ANC:s radikala ungdomssektion. En fajter som tränade amatörboxning på fritiden.

Efter en kort tid som vakt på en av gruvorna anträdde Nelson Mandela sin resa till Johannesburg, sitt första äktenskap, barn och en planerad karriär som advokat. Framtiden blev, som alla vet, en helt annan.

Källa: Tom Lodge: ”Mandela: A Critical Life” 2006.