Rapporterar om livet som kille

– Det gick så fort där mellan 30 och 40. Men jag har ingen kris, jag har för roligt för det. Knepet med att undvika livskriser är att leva ut sina drömmar och det har jag gjort.

Och det hann bli många yrkesområden, allt från elektriker till miljöprojektledare, innan han hittade rätt 2002.

– Jag tog en titt på mitt liv, satte mig vid skrivbordet och har inte lämnat skrivandet sen dess.

Han föddes i Luleå men började sakta trilla söderut, som han beskriver det. Den norrländska dialekten ville aldrig riktigt fastna utan rann av som smältande snö i samband med att breddgraderna blev sydligare.

Det blev slutligen Malmö för sex år sedan efter att han träffat sin fru, illustratören och serietecknaren Jenny Holmlund på en skrivarkurs i Stockholm.

– Det var en kurs i att skriva humoristiskt. Jag tycker att det är en utmaning att skriva om svåra ämnen på ett roligt sätt. Kan man skratta kan man komma långt.

Med sitt komiska angreppssätt och satiriska underton har han tagit sig an miljöproblem och överkonsumtion som en av dess orsaker i ”Ursäkta, hur dags går jorden under?”. Där liknar han konsumtionshysterin vid ett slags missbruk.

– Det handlar mycket om tröstshopping och att fylla hål. Jag gör inga impulsköp längre och nu lever jag efter mottot ”Av lust, inte av last”.

I ”På Y-fronten intet nytt” berättade han om den nya mansrollen och sedan dess har Peter Eriksson fortsatt att reda ut begreppen kring manlighet. Det gör han i tidningen Hennes, där han i sina krönikor varje månad ger de kvinnliga läsarna en inblick i den manliga världen.

– Det är en typ av insiderinformation, jag skriver framförallt om hur killar tänker och funderar.

Hur reagerar andra killar på vad du skriver?

– De skrattar och tycker att det är roligt och rätt på. De har inget emot att jag ”drar ner byxorna” på dem.

Nästa år kommer boken ”Handbok för pojkvänner”.

– Det är en spinoff till ”På Y-fronten intet nytt”. Det är tänkt att vara en guide med handfasta råd till killar om hur de sköter en relation.

Vad ger du för råd?

– Nummer ett är att lyssna och förstå kvinnors behov. Nummer två är att bekräfta och ge uppmärksamhet, vi ger för lite komplimanger och blommor.

Hur är du själv på det området?

– Jag brukar kontrollfråga min fru om hur jag sköter mig. Jag har framförallt blivit bättre på bekräftelsefronten.

Tillsammans har paret valt att inte skaffa barn, något som har väckt så mycket reaktioner att det resulterade i en krönika.

– Vi har medvetet valt bort det. Vi känner inget behov av att skaffa barn, det händer så mycket kul i våra liv ändå. Som kille är det lättare att komma undan, men om en tjej säger att hon inte vill ha barn tror folk att det är något fel på henne.

När han vill koppla bort skrivandet finner Peter Eriksson ro i att spela gitarr och fotografera.

– Det är en skön avslappning, för då tänker jag inte i ord utan i bilder eller musik.

Ett annat intresse är hårdrock.

– Jag trodde att det skulle gå över men jag står fortfarande där på konserterna bredvid fjortonåringarna. Det är något primalt över hårdrock, man kan nästan ta på musiken och när jag kommer hem med tinnituspip i öronen har jag ett leende från ena örsnibben till den andra.

Några tecken på skrivkramp finns inte hos Peter Eriksson. Trots att hans nyaste bok inte har nått förlaget än funderar han redan över kommande titel.

– Nästa bokprojekt blir skönlitterärt, jag ska skriva en skräckroman, men om vad är hemligt än så länge.