Lundaspexare ska få fart på Malmö

MALMÖ. Pehr Andersson är en driftig person. Det är bara att titta i tidningens textarkiv. Här dyker han upp med den ena titeln annorlunda än den andra:

Lundaspexare.
Karnevalsgeneral.
Clubmästare.
Film-vd.
Reklamguru.
Mediamogul.

Nu är det dags för ännu en titel. I augusti, efter semestern, blir han Malmö stads nya näringslivschef. Malmögeneral, om man ska ta till journalistens favoritgrepp: ett häftigt ord som fångar allt.
– Vad blir det om du själv får välja?
– Pappa.
– Det är den finaste titel du kan få.
Okej...

Om vi, trots det, dristar oss till att dröja kvar litet kring det nya jobbet så uppstår nästa undran:
Hur ska en lundaspexare kunna lyfta Malmös näringsliv i kragen? När det av många, inte minst i Sydsvenskan, bestämt hävdas att det inte finns någon Malmöhumor.
– Det är en myt.
– Malmö har starka stå-upp-traditioner, med många duktiga komiker.
Okej.

Då tar vi det där med Nilen.
– Du menar floden i Afrika?
– Nä, inte riktigt.
– Då är det Lundakarnevalens jättelika pissoar, 15 meter lång. Den behövdes, så vi byggde den. Det fanns inga bajamajor då.
– Det påstås att du invigde den.
– Alltså, det var nog inte så det gick till. Som karnevalsgeneral hamnar man i alla möjliga sammanhang. Det kan bli litet bökigt. Jag har faktiskt aldrig sökt rampljuset.

– Du har bara hamnat där?
– Jag vet inte. Det kanske inte är en slump, men jag tror ändå att det är mycket tillfälligheter. Man gör sina vägval, som när jag efter studenten tillfälligt jobbade på sparbanken och funderar på vad jag skulle göra. Jag sökte till universitetet och jobb som reseledare, som jag fick. Jag skulle till Rhodos, med utprovad skjorta och allt. Men jag valde att plugga juridik i Lund. Vad hade hänt om jag valt andra vägen? Det är sånt man kan fundera över när man blivit litet äldre.

Nu försvann juridiken på vägen i alla fall. Det var mycket som fick gå före den slutliga uppsatsen, uppdrag som kurator för Malmö Nation, 1983, och general för Lundakarnevalen, 1986.
– Juridik var nog aldrig min grej. Juridik är spännande, men om jag valt i dag hade det blivit mer ekonomi.
– Den stora glädjen är att ha fått läsa vid Lunds universitet. Det är ett fantastiskt lärosäte där man både utbildar sig och bildar sig. Jag hade gärna pluggat mer, och då litteraturvetenskap och filosofi.

Han övergav juridiken helt 1987, efter att ha lockats till Pripps för ett uppdrag som bryggerijättens chef Hans Källenius brukade kalla chef för alla studenters dryckesbehov.
– I dag hade det nog kallats för trainee med inriktning på marknadsföring.

Sedan följde Arbmans reklambyrå.
– Det var en fantastisk tid. Att få jobba med Sveriges bästa reklammän lärde mig väldigt mycket.

Än mer fantastiskt blev det i slutet av 1990-talet, då han bjöds upp till dans med Janne Carlzon, Jonas Birgersson, Johan Staël von Hofstein och andra förr så lysande it-stjärnor.
– Det var en spännande tid.
– Vi körde på friskt och frejdigt, allt skulle vara biggest.

Lilla Propello blev Linné Data, som blev Cell Network, som blev Bure Equity och Business Communication Group – innan festen tog slut och drömmarna monterades ner.
– Det var tuffa tider, tungt och slitsamt.

Det är en beprövad och luttrad företagare som kliver in i Stadshuset, vilket bör lugna en och annan politiker. Vad han ska göra som näringslivsdirektör vill han ogärna prata om just nu.
– Det är för tidigt, men jag vet att det kommer att bli annorlunda. Det blir en del nya värderingar som jag måste förhålla mig till.

Han lämnar de flesta uppdrag han har inom den privata företagsvärlden och den värld med film, tv, reklam och it som hittills dominerat hans yrkesliv.
– Men företagandet, det jag kan, är ju inte annorlunda. Även om jag nu ytterst blir ansvarig gentemot alla Malmös skattebetalare.