Nu lämnar han vinterkylan

MALMÖ. Att inte prata skånska om man betraktar sig som skåning kan vara ett handikapp i vissa lägen. Men det struntar författaren Bunny Ragnerstam i. Hans långa kloka utläggningar på dalmål lyssnar folk på ändå. Till och med villaägarna i Ystads Sandskog där han är ordförande.

– Min ena dotter brukar säga att jag låter som en gammal rostig plåtask man tappat bort nyckeln till, skrattar Ragnerstam.
– Själv har jag sedan länge insett att jag är en riktigt systematisk jävel med bra sittfläsk. Det fordras disciplin om man ska kunna skriva så pass stora verk som jag gjort.

När Sydsvenskan når Bunny Ragnerstam inför 65 årsdagen den 16 oktober har han redan börjat plocka ut sin pension.
Den första fasta inkomsten sedan 1975 med undantag för de fyra år han var halvtidsbetald ordförande i Sveriges författarförbund.

Nu är Bunny Ragnerstam och hustrun Christina på väg bort från Malmö.
Somrarna ska de fortsätta tillbringa i Ystad Sandskog där Bunny Ragnerstam snickrat och byggt om huset det senaste året.

Samtidigt planerar de att köpa hus i södra Frankrike och bo där på vintrarna.
– Klimatet är mycket skonsamt mot den släng av astma jag drog på mig i samband med att jag slutade röka för mer än 30 år sedan, berättar han.
– Jag hade nog fått astma ändå. Så har jag svårt för svensk vinterkyla.

För att ta historien från början föddes jubilaren i Eskilstuna lagom inför familjens flytt till fabriksbyn Främby utanför Falun.
Därav dialekten trots att han bara var 20 år när han flyttade till Kristianstad och Skåne för gott.

Bunny Ragnerstams mor arbetade i fabriken, hon var frånskild och försörjde tre söner.
Och för dem som en gång kommit till Främby och fått jobb där, var tanken att man skulle stanna.

Men för Bunny Ragnerstam blev det snabbt andligt trångt. Efter realexamen och ett par år som fabriksarbetare och duktig fotbollsspelare hade han hittat sitt kall.
Efter att ha slukat böcker skulle han skriva själv.

Som en av Faluns bästa fotbollsspelare fick han jobb som landets yngste sportjournalist på Falu-Kuriren.
Sedan värvades han till fotbollen i Kristianstad och ett journalistjobb på Kristianstadsbladet som han senare bytte mot ett på Arbetets lokalredaktion i samma stad.

Men Bunny Ragnerstam ville mer än att skriva artiklar. 1972 debuterade han som författare med deckaren ”Brottet som kom bort”.
Och snart började han gräva i arbetarrörelsens historia så pass djupt att han inte längre fick tid att vara anställd. Han blev författare på heltid och har till dags dato gett ut ett 15-tal böcker, bland dem tre stora roman- och historiska verk i flera delar.

För åtta år sedan var familjen Ragnerstam klar med Kristianstad och flyttade till Malmö. Inte minst för att då nya deckaren ”Mord, min själ” utspelar sig i Malmömiljö.
– Mitt gamla kontaktnät i Kristianstad hade dött ut och det var härligt att komma hit, säger Bunny Ragnerstam. Jag gillar fortfarande Malmö.

– Men det har onekligen hänt otroligt mycket de här åren med Öresundsbro, Citytunnel på gång och allt fler människor och bilar. Tät trafik är också ett problem för en astmatiker.
– Därför känns det riktigt och bra att flytta vidare till det betydligt renare Ystad och till värmen någonstans i Languedoc Roussillon i södra Frankrike. Kanske blir det till staden Pézenas.

På själva födelsedagen hoppas Bunny Ragnerstam sitta hemma, äta tårta och dricka kaffe med sina nära och kära. Helst som nybliven morfar för fjärde gången.
Vill någon ge honom ett digitalt piano i present lovar han att innan han dör lära sig spela åtminstone en sats ur Beethovens sonater.

Döpte efter en romanfigur

* Han har fått sitt ovanliga förnamn efter den socialistiske författaren Upton Sinclairs romanhjälte Bunny Ross.
* Har kallats grävandets och de historiska krönikornas obestridde mästare och jämförts med radikale amerikanske författaren John Dos Passos.
* Ordförande i Sveriges Författarförbund 1998-2002.
* Några av hans böcker är 1880-talsserien filmad som ”Kråsnålen” (1974-1978), historiska krönikorna ”Arbetare i rörelse” i tre band (1986-1990), fotbollsromanen ”En svensk tragedi” i två delar och samtidsromanen ”Slutet på ett sekel” (1998).

Säger så här om sitt författarskap:
"Att skildra samtiden - det är min storstilade litterära plan i ett nötskal... Samtiden är för mig både nutid och historien som har format denna... Precis som hos alla mina litterära förebilder, både inom roman- och deckargenren, är satiren och humorn livsviktiga i mitt skrivande."