En sågklinga vände livet

ARLÖV.
Varje år som familjen firar julafton i stugan i Ljunghusen, innan det är dags för Kalle Anka på tv, går han allra längst ut på piren i småbåtshamnen där vinden viner och tjuter.
Där sätter han sig på en sten och njuter.

– Det är ren avkoppling för mig. Precis som det är att sitta i ett jakttorn fem timmar under en stjärnklar himmel. Om det kommer ett vildsvin förbi, då är det knappt jag orkar skjuta det bara, säger Arne Norbäck och kliar engelske springer spanieln Snoopy, som har hoppat upp i soffan bredvid honom, bakom örat.

Kärleken till havet har funnits ända sedan barndomens somrar i Höllviken, där föräldrarna Anton och Greta Norbäck drev ett litet tivoli och minigolfbanor.
– Det var helt fantastiska somrar, kanske arbetade jag några timmar om dagen men sedan badade jag, solade och fiskade.

Men större delen av året tillbringade han i Arlöv där hans far var en färgstark och välkänd person. Han var egenföretagare som följde säsongerna: han handlade med potatis, skrot och julgranar och fixade det mesta till invånarna i byn.
– Jag är uppfödd i den andan. Men när jag var sexton år sa min far till mig "Du är händig, du skulle bli snickare" – det var bara att rätta in sig ledet.

Så följde några år med byggjobb och med yrkesskola två kvällar i veckan den första tiden. Men den 17 oktober 1967 kl 8.45 hände däremot något som fick Arne Norbäcks liv att ta en ny vändning.
– Jag tog i en sågklinga och sågade mig i fingrarna.

Det var inte själva handskadan i sig som orsakade vändningen, utan den två månader långa sjukskrivningen – han fick tid att åka runt och snacka med folk i Arlövs nybyggda industriby. Han sade upp sig för att sedan aldrig mer vara anställd.
– Jag är inte rädd för att prova på nya saker, det enda jag har aktat mig för är pappersjobb, det har jag överlåtit åt andra. Folk ringer till mig för att de vet att antingen kan jag fixa det de vill ha hjälp med eller så vet jag vem som kan.

Han startade ett eget byggföretag, sedan en budfirma, han har sysslat med aktier, drivit vandrarhem, varit konsult samt ägt och förvaltat fastigheter: han byggde fyrtio radhus i Burlövs egnahem på 1980-talet, hus som han ägt och förvaltat fram till för ett par år sedan. Något som han betraktar som ett livsverk.
– De har varit ryggraden i ekonomin och rent arbetsmässigt.

Och han kan beskåda livsverket dagligen. För han har bott i Arlöv hela sitt liv. Sedan 1973 på Burlövs egnahem, alldeles intill där radhusen så småningom byggdes.

Numera äger och förvaltar han bara huset han bor i, parhuset bredvid och fastigheten i Åkarp som han råkade köpa för en tid sedan. "Råkade" och "som av en händelse" är förresten ord som förekommer ofta i Arne Norbäcks berättelser om sitt liv.
– Det blir så. Jag åker runt och snackar med folk och jag är affärsman. Allt i livet är ju slumpartat men jag har haft bra tajming – jag är som en humla, stor med små vingar men flyger ändå.

Men det dagliga livet är inte så slumpartat ändå. På köksbordet ligger, som alltid, "bibeln" – kalendern, som än så länge är fulltecknad för det mesta. Men det planerar Arne Norbäck att ändra på.
Som av en händelse köpte han en fiskehodda i Klagshamn i somras, med utsikt över havet.