"Det är roligare att bo i en liten by"

Är du idag främst poet eller samhällsdebattör?
– För mig är det inte viktigare att vara chefredaktör för Dala-Demokraten än att vara poet. Det är olika sidor av samma sak.
– Som politisk chefredaktör på halvtid grubblar jag oavbrutet över hur samhället ser ut idag och skriver om det. Det är mitt jobb.
– Mitt stora intresse är fortsatt också att skriva om litteratur. Jag är skribent och definierar mig i högtidliga stunder också som intellektuell.

Du är en av tidigare socialdemokratiska ministern och partisekreteraren Marita Ulvskogs efterträdare. Hur är det?
– Ja, det är jag. Precis som Villy Bergström som senare blev vice riksbankschef. Återstår att se om jag kan få en ministerpost efter valet ha, ha, ha. Hoppas det blir försvarsminister.
– Som värnpliktsvägrare skulle det bli ganska kul. Då kan man lägga ner eländet. Nej, ska sanningen fram är jag nog inte ministertypen.

Du dyker ständigt upp i radio, i tv-soffor, tidningar och böcker. Hur hinner du allt?
– Jag är väldigt metodisk, plikttrogen och disciplinerad även om man inte tror det när man ser mig. Jag är också bra på att lägga upp mina verksamheter.
– Inte förrän jag vet vad jag ska skriva sätter jag mig ner framför datorn. Och då går det snabbt. Man kan också säga att jag skriver i vattnet och vinden.
– Jag har inga pretentioner på att mina texter ska vara huggna i sten. Det är nog den inställningen som gör att andra spänner sig och får skrivkramp.
– Det jag skrev igår har jag glömt idag. Att skriva är för mig ingen upphöjd verksamhet utan något lekfullt och roligt.

Hur långa är dina arbetsdagar?
– Jag tror jag håller en 40 timmars vecka och känner mig sällan pressad. Sen är det väl kanske så att jag inte gör någon större skillnad mellan arbete och fritid.
– När jag exempelvis började odla trädgård slutade det med att jag nu åker runt på mässor och håller föredrag om trädgård vilket inte var meningen.
– Egentligen är det både en förbannelse och glädje att man kan skriva nästan om allt man gör i tillvaron.

Minst ett par generationer brukar det ta att bli riktig dalmas, sägs det. Hur har du lyckats efter tio år i Falun?
– Jag tror det gått bra. Jag är här mer än halva året och vi har hus i Dala-Floda. Så numera känner jag mig mer som främling i Stockholm än i Dalarna.
– Med åren blir man heller inte lika eggad av stora städer. Det är roligare att bo i en liten by med 150 pers och en massa föreningar som man kan vara engagerad i.

Du har skrivit en bok om författaren och dalmasen Dan Andersson som dog 1920. Varför?
– Han har alltid varit underskattad av kultureliten och det retade mig. Bland annat därför skrev jag boken.
– Dan Andersson är fascinerande därför att han hade en fot i Finnmarken och den andra i Stockholm. Han slets mellan det finska och det svenska och mellan stad och land, mellan tro och otro.
– Men han skrev mycket på kort tid och är den författare som verkligen nått ner i folkdjupet. När jag är ute och pratar om honom kan det välla in folk i åldrarna 15 till 80 år.
– Så oavsett vad kultureliten tycker och säger lever Dan Andersson vidare.

Du har även diktat om förre statsministern Göran Persson?
– Ja, och minns jag rätt tyckte han hjärtligt illa om det. Han blev arg för han tyckte det jag skrev var elakt. Och det var det säkert.
– När vi växte upp i Vingåker kände min äldre brorsa Göran Persson mycket väl. Och alla var övertygade om att han en dag skulle styra över halva Europa.

Du beskrivs ofta som radikal samhällskritiker men som konservativ poet. Hur går det ihop?
– Jag vill helt enkelt att man ska förstå vad som står i mina dikter och det räknas som konservativt. För mig är det en gåta eftersom kommunikation för mig alltid är radikalt.
– Men under alla år har jag struntat i trenderna och hållit på att mina dikter ska vara glasklara. Det ska vara lätt att komma in i mina dikter men svårt att komma ur dem.

Vad säger du som älskar klassisk musik till dem som menar att den är finkulturell och borgerlig?
– Det har ofta rätt. Klassisk musik är ofta inramad av det där borgerliga. Lyssnar man på P2 är det väldigt många snobbar som sitter där och pratar.
– Ibland verkar det nästan som de vill stöta bort lyssnarna. Helt otroligt egentligen. Men musiken i sig är klasslös.
– De som vill kan kliva in i den. Och då kan man strunta i alla frackar och all den där snobbismen. Därför lyssnar jag hellre på klassisk musik hemma än går på konsert.

Hur firar du födelsedagen och vad önskar du dig i present?
– Familjen och jag är i New York den 12 december då det planeras stora demonstrationer i hela världen mot klimatmötet i Köpenhamn.
– Jag hoppas alltså kunna demonstrera i New York. Som present önskar jag att de kommer fram till något bra på klimatmötet.