Bron är hans skötebarn

Här har ni mannen som älskar Öresundsbron och vars högsta målsättning är att förbindelsen är idiotsäker och att tågen har grönt ljus året om oavsett väder och vind.

Rolf Sundqvist är driftsledare för Öresundsbrons järnväg. Den livsviktiga livsnerven mellan Malmö och Köpenhamn som årligen transporterar miljoner människor i båda riktningarna fyller tio år i år och är Rolf Sundqvists skötebarn och ansvarsområde sedan lika länge.

Själv jubilerar han också idag.

– Jag har aldrig haft ett roligare jobb, jag älskar Bron och har den under uppsikt varje dag. Åtminstone när jag tar morgon- och kvällsrundan med Snobben, en släthårig foxterrier och lika ettrig som husse, som i sin ungdoms dagar var landslagsman och svensk juniormästare i karate 1980.

Rolf Sundqvist är en född ledarbegåvning som sysslat med systemdrift och säkerhet sedan tiden som byggare på kärnkraftverket Forsmark.

– Det var inte så roligt med kraftverksbygge och redan 1981 sökte jag mig in till järnvägen istället.

Rolf Sundqvist var då fortfarande aktiv som karateutövare, hade egen klubb i Västerås, och pendlade de första åren som järnvägsanställd till Järnvägsskolan i Ängelholm där han hade undervisningsuppdrag för blivande järnvägsingenjörer.

Med åren blev han specialist på samordning av bandrift och tågtrafikledning och har företrätt Banverket i ett flertal samverkansgrupper samt utarbetat kvalitetssäkringssystem för bland annat Mälarbanan där han också var provkörningsledare.

– Min ledstjärna har varit och är fortfarande att uppnå högsta kvalitet och fortlöpande förbättra såväl produkter som tjänster. I dag prioriterar vi punktlighet och försöker hela tiden att jobba förebyggande för att undvika problem med driften av Öresundsbrotrafiken. Hittills har det varit enkelt, bron är ju trots sina tio år att betrakta som ny, men problem kommer, det kan vi vara säkra på.

När Rolf Sundqvist tog jobbet som driftsledare för Öresundsbrons järnvägsförbindelse år 2000 var det i första hand tänkt som en projektanställning, men efter tre år hade han blivit så pass starkt involverad och engagerad att han fick familjen med sig på förslaget att flytta till Skåne. Sedan 2003 bor de i Limhamn.

– Öresundsbrons järnvägsförbindelse var en jättestor och spännande utmaning där det gällde att snabbt hitta både långsiktiga och tillfälliga tekniska lösningar som var kompatibla med de svenska och danska järnvägssystemen.

— Till en början tyckte jag att skillnaderna mellan svenskt och danskt var stora även om själva grundtanken är densamma. När jag nu ser tillbaka är jag både stolt och glad över att ha fått möta svenska och danska järnvägare och jag kan utan att tveka säga att alla är oerhört kompetenta. Vi har tillsammans utvecklat system där de båda ländernas järnvägskulturer fun-gerar tillsammans på ett sätt som är världsunikt.

– Exempelvis var vi först med att utveckla ett GSM-system för kommunikation mellan tåg och tågledning, något som väckt stor internationell uppmärksamhet.

Den stränga vintern som just nu håller södra landsändan och därmed Öresundsbron i ett frostgrepp spelar mycket liten om ens någon roll för järnvägens driftssäkerhet.

– Till skillnad från personbilstrafiken går ju rälsen skyddad under tak, allt är dessutom byggt för att klara marin miljö och extrema påfrestningar. Jag älskar Bron med allt vad den inneburit för männi-skorna i regionen och tycker det är ett privilegium att få arbeta med integrationen här i söder.