Fängslad av femtiotalet

Till Skåne kom Lina Göranson via en fotokurs på Fridhems folkhögskola i Svalöv. När klasskamraterna flyttade till Malmö föll det sig naturligt för Lina Göranson att följa med. Det är snart sju år sedan, och hon har inga planer på att flytta härifrån.

– Nej jag tänker bo här ett tag till, fast jag vill gärna ha hus så småningom, jag vill ha en trädgård. Men jag tänker å andra sidan inte jättelångt in i framtiden.

Just nu jobbar hon på ett callcenter för Thomas Cook Arlines på Kastrup.

– Egentligen har jag en ganska kulturinriktad utbildning, med en D-uppsats i etnologi, men jag ser den mer som en investering i mig själv.

Jobbet innebär att svara på frågor om allt från boende till om man får ta med sig en tv som handbagage på flyget. Konstigaste frågan hon kan komma ihåg är kanske mannen som ville ta med sig kräftor till sin son i Spanien.

– Det gick ju bra för oss som flygbolag, men jag var osäker på hur flygplatskontrollen skulle reagera, så jag rådde honom att lägga dem i det vanliga bagaget snarare än att ta dem som handbagage.

Pendlingen över sundet utnyttjar Lina Göranson till att läsa – nu senast ”Där vi en gång gått”, Kjell Westös skildring av Helsingfors under första halvan av förra seklet.

Annars är musik ett stort intresse. Hon vill inte specificera någon särskild genre, men nämner Radiohead som ett av favoritbanden. Drömkonserten skulle ha varit The Cure 1985, eller kanske att ha sett Depeche Mode 1989. Bästa konserten hon faktiskt varit på är också en av hennes första – The Cure i Stockholm någon gång runt 1996.

– Jag bara skakade i hela kroppen, det var en väldigt speciell känsla.

Under 2010 ska Lina Göranson och några av hennes vänner sammanställa sina hundra bästa låtar genom tiderna, något de har pratat om ganska länge.

– Vi har haft en första träff där vi valde ut de tio bästa just nu. Men det är svårt. Vissa dagar kan en låt ligga högt upp, och andra dagar försvinner den i väg. Högst på listan idag ligger ”Just like heaven” med The Cure, men den ligger oftast där.

– Nyare låtar rör sig mer. Ska de vara med för att de är nya, eller ska jag ha med äldre låtar för att de alltid har funnits där? Ett exempel är bandet White Lies, de ligger högt upp ibland, och ibland trycker jag ner dem lite.

Ett annat projekt för året som kommer är att lära sig dansa Lindy hop.

– Jag fascineras av kulturen runt omkring. Det är en skön stämning, bra musik och snygga kläder. Jag har gått några buggkurser, men har egentligen inte dansat jättemycket tidigare.

Med intresset för femtiotalet kommer också ett intresse för att botanisera i antikaffärer. Bästa fyndet kommer från en second hand-affär i barndomsstaden Falkenberg.

– Där hittar man alltid något. Till exempel två fåtöljer i imitationsskinn, för 150 kronor styck, dem är jag mycket nöjd med.

I maj bär det av till New York. Efter ett stopp på en dag i Reykjavik, där en islandströja ska inhandlas, ska hon, ena brodern och sambon spendera tio dagar i staden som aldrig sover.

– Jag tyckte det var dags nu, innan man skaffar barn. Vi har inte planerat så mycket. Vi tänkte försöka gå på David Letterman, men annars mest ta det som det kommer. Gå på småklubbar med spelningar, äta god mat, och jag vill förstås gå i secondhandaffärer. Jag tänkte leta efter klänningar, naturligtvis med 50-talsstuk, med smal midja och mycket kjol. Gärna gröna, jag är ganska inne på det just nu.

Men allra först ska Lina Göranson fylla trettio.

– Det känns faktiskt bara kul. Det är en konstig siffra, men kul.