En pappa i lektagen

Text: Sara Martelius
Publicerad 10 januari 2010 22.30 Uppdaterad 19 januari 2010 10.13

Födelsedag.
Daniel Ottosson, 30 år, adopterad från Sydkorea är sambo med, Lilian född i Vietnam. Paret har sonen Andy som älskar att leka med pappa när han har ledigt från jobbet på IBM i Köpenhamn.

Vad gör du helst en ledig dag med Andy?

– Andy älskar att vara ute och leka så vi brukar gå till lekplatsen vid Stadsbiblioteket eftersom vi bor på Davidshall. Han är också väldigt förtjust i glass och godis och brukar få en glass på Glassfabriken som vi bor precis ovanför.

– Sedan har vi också tankar om att han ska börja dansa, typ breakdance och hiphop. Det finns en kurs som heter Funky Kids som vi tänkte att han skulle gå sedan. Själv har jag aldrig dansat utan ägnat mig mer åt sport, så jag lever väl ut mina drömmar genom honom.


Du är adopterad från Sydkorea. Vilka minnen har du från när du själv var i hans ålder?

– Inga alls faktiskt, det är helt blankt. Det är konstigt, för min flickvän som kommer från Vietnam har minnen från när hon var så liten. Men jag minns bara när mina föräldrar kom och hämtade mig när jag var fyra år och att de hade med sig en liten Volvo-plastbil.


Var i Malmö växte du upp?

– På Lugnet där mina föräldrar fortfarande bor så vi har väldigt nära till dem.


Du gick i skolan på Bladins. Hur var det?

– Det var bra för att det var små klasser. Man hade betyg redan från fyran och om man inte gjorde läxorna ringde lärarna hem. Men det som var lite tråkigt var att alla mina kompisar i kvarteret gick i vanlig kommunal skola.


Efter studenten tog du en BA i Business Management i England. Varför blev det så?

– Jag ville plugga utomlands och gick en utbildning i Worchester. Det var en trevlig upplevelse som gav många erfarenheter. Framförallt var det viktigt att komma hemifrån och få träffa nya människor. Jag har nog ofta undermedvetet sökt mig utomlands. Sedan har mina föräldrar alltid velat att jag ska studera vidare för att få ett bra jobb. De har alltid funnits till hands ekonomiskt och stöttat mig på alla sätt och vis.


Och sedan växlade du om till kommunikation?

– När jag kom hem till Sverige läste jag av en tillfällighet om ett nytt program som skulle starta på Campus i Helsingborg och som verkade kul. Jag har alltid gillat att jobba med information och interaktion mellan människor.

– Efter utbildningen hade jag en del ströjobb men det var svårt att få något inom mitt område. Av ännu en tillfällighet läste jag då att det fanns tjänster på IBM i Dublin. Då hade jag precis fått en tjänst på ett företag i Amsterdam men blev i sista minuten erbjuden jobb i Dublin som jag tog.


Var det där du träffade din flickvän Lilian?

– Nej, det var i Helsingborg när jag la fram mitt

examensarbete, då satt hon i publiken. Det var det klassiska ”blixten slog ner”-mötet. Vi började snacka och sedan dejta. Hon följde med till Dublin sedan för att vi skulle kunna vara tillsammans. Där fick hon också jobb på teknisk support där jag var, fast hon egentligen är utbildad byggnadsingenjör.

– Under den tiden fick vi testa att bo ihop och det var ett bra test för oss. Och så kom Andy till världen när vi var där vilket var en upplevelse i sig.


Nu pendlar du till jobbet på IBM i Danmark. Hur funkar det?

– Det är en timmes väg enkel väg hit till Bröndby så det är inte så farligt. Tidigare bodde vi i Ängelholm eftersom Lilian kommer därifrån och då hade jag en pendlingstid på nästan fyra timmar.

– Jag trivs väldigt bra här, det ett fritt arbete och jag kan jobba hemifrån på måndagar och fredagar. Jag är involverad i flera intressanta projekt som handlar om teknisk support på nordisk nivå.


Du och Lilian har rest mycket. Vad är det mest spännande ni har upplevt?

– Vi är båda väldigt intr-esserade av Sydostasien och 2006 fick vi tillfälle att åka dit. Vi var först i Hongkong och sedan besökte vi Lilians släktingar i Vietnam 2008. Förra året var vi i Japan och innan vi åkte dit tog jag kontakt med några japanska IBM:are som vi sedan träffade där. Vi utbytte erfarenheter och de visade oss runt och var väldigt gästvänliga.


Men du har inte åkt tillbaka till Sydkorea?

– Jag har inte känt något behov av att söka mina rötter, som många andra adopterade gör. Däremot har jag alltid varit intresserad av asiatisk kultur och filmer därifrån. Men vi får se, vi kanske åker dit. Sydkorea är ganska likt Japan.

Daniel Ottosson

Gör: Projektassistent på IBM i Danmark.
Bor: Lägenhet vid Davidshall i Malmö.
Familj: Flickvännen Lilian och sonen Andy, två år.
Intressen: Spelar innebandy minst en gång i veckan. Är väldigt tekniskt intresserad och gillar att fotografera. Familjen har en förkärlek till vietnamesisk mat.
Aktuell: Fyller 30 år den 12 januari.
Firade: I helgen med god mat tillsammans med familj och vänner.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "En pappa i lektagen"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu