Ett liv med doften av teater

Just nu har vi bilden av den snälle och nykäre f d advokaten Bernhard på näthinnan, spelad av Lars Lind i den populära TV-serien Livet i Fagervik.
– Det är fantastiskt att serien blivit så uppskattad: runt 1 miljon tittare i Sverige. Men ännu populärare blev den i Norge, som ju är ett litet land, och där hela 800 000 tittare följde Fagervik, berättar 75-årsjubilerande Lars Lind med hela 55 år på scenen bakom sig.

Han har ofta fått roller som snygg, sympatisk hedersknyffel och fått dras med snällhetsstämpeln under hela sitt långa och gedigna teaterliv.
– Det har inte varit så kul, särskilt som jag tycker att det där med snällhet inte alls stämmer. Jag har ju också spelat många tuffa roller som t ex den svinaktige sonen i "Den respektfulla skökan", den otäcke judehataren i "Benjamin" och den perverse mannen i Norén-dramat "Ett sorts Hades".

Om man litet osystematiskt googlar på Lars Lind finner man att han spelat i 47 filmroller (allt från "Det sjunde inseglet" till "Asterix & Obelix"), 38 Dramaten-roller, 24 roller för TV-teatern och så alla oräkneliga roller på Stadsteatern och privatteatrarna, ja, allt utom opera.

Går det att plocka fram någon favoritroll bland alla dessa?
– Åh, det är svårt. Men jag tyckte mycket om att spela Ayckborns "En plats i solen", Becketts "Slutspel" och Tjechovs "Tre systrar", alla på Stadsteatern.

Om Lars Lind måste välja mellan teater och film blir det teater.
– Därför att jag tycker om att möta publiken och att få spela en pjäs rakt igenom. Över sina filmroller har man inte riktigt kontroll, med tanke på klippningar t ex. Och det som kändes bra när man spelade in kan tyckas för uttalat och övertydligt när man ser det uppspelat.

Teaterintresset vaknade under barndomen då lille Lars fick följa med pappa regementsmusikern och sitta med i orkesterdiket när denne extraknäckte vid olika spelningar i revy- och teaterbranschen.
– Jag kan ännu känna doften av svett, smink och puder där, en doft som förföljt mig genom livet.

Sin första filmroll gjorde Lars Lind 1957 i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet" där han spelade en ung munk.
– Min roll tog två till tre dagar att spela in, men Ingmar, som visste att jag var jättefattig, lyckades hålla mig kvar i hela 20 dagar för att jag skulle få ett fetare gage.

– Under inspelningstiden extraknäckte jag också i pjäsen "De osynliga" på Malmö Parkteater, så alla extrapengar jag tjänade gick åt till att tågpendla mellan Stockholm och Malmö.
– Men varför sa du ingenting?, utbrast Ingmar, när han insåg att jag fortfarande var lika fattig.
Och så ordnade han så att produktionsledningen vid SF fick skriva ut gaget en gång till…

I 20 till 25 år under sin yrkeskarriär var Lars Lind rejält alkoholiserad.
– Till sist kom jag till ett ögonblick där jag helt enkelt inte orkade dricka mer, jag höll ju på att dö.

Med hjälp av ett självhjälpsprogram lyckades Lars Lind kämpa sig ur sin alkoholism och har nu varit nykter alkoholist i över 25 år.
– Mest stolt är jag över den pjäs som jag skrev om alkoholism, "I lögn och ro", och som jag satte upp och under många år turnerade med i skolor och vid olika konferenser.

Erfarenheten från dessa framföranden visar att två till tre elever i varje skolklass är barn till alkoholister.

Under 9 år ordnade också Lars Lind tillsammans med Sundsvalls kommun och en rad experter sommarläger för alkoholistbarn med undervisning, aktiviteter med mera.
– Många av barnen ville fortsätta att komma, men pengarna hos Sundsvalls kommun tog tyvärr slut …

Du har stått på scen i 55 år (svenskt rekord?) och fyller nu 75 år, har du inga planer på att sluta?
– Jag mår bra, är fortfarande nyfiken och har jättekul och trivs så bra på Stadsteatern att jag gärna stannar så länge de vill ha mig kvar.

75-årsdagen firar Lars Lind med att resa till Egypten ensam.
– Ja, Anita repeterar och kan inte följa med. Och under de två senaste somrarna, när vi spelat in "Livet i Fagervik", har jag faktiskt inte fått någon semester alls.
– Men nu är det dags!

Produktioner som Lars Lind medverkat i