Gräsroten som fick liv i betongöknen

MALMÖ. Bo Nilsson tar emot Sydsvenskan i Motettens Folkets hus på Lindängen i södra Malmö.

Detta är hans andra hem, här har han varit föreståndare i 30 år. Här ska han självklart fira sin 60-årsdag på söndag.

Men Mister Lindängen, som han kallats i pressen, är faktiskt född och uppvuxen vid Skälderviken
– Vi var sju syskon och bodde i en tvårummare med vattenpump på gården och utedass. Det var fattigt, berättar han.

På Lindängen hamnade han efter gymnasiestudier till mätningsingenjör i Kristianstad. Det ledde till ett jobb på Lantmäteriet i Malmö.
Lägenheten var visserligen modern. Men Lindängen hade dåligt rykte, och MKB hade svårt att hyra ut allt som byggts i miljonprogrammets slutspurt.
– Usch ja. Det kändes som en betongöken när man kom hit.

Bo Nilsson gick med i en studiecirkel hos hyresgästföreningen och blev engagerad i bostadsfrågor.
– Jag bestämde mig för att stanna här. Men området måste förändras.

Hans grupp fick igenom en ombyggnad av en vandaliserad entréhall till områdets högsta hus. Det skapade samlingslokalen som blev Motettens Folkets hus.
Bo Nilsson blev föreningens ordförande. Ett år senare blev tjänsten som föreståndare ledig. Han sökte, eftersom han redan ägnat massor med tid åt verksamheten.
Han kallar det ett vikigt vägval i livet, som han aldrig ångrat.

– Jag dansade med en tjej på invigningen. Vi hade mycket att prata om hela kvällen.
Tjejen hette Sara Fagnani och var flykting från Argentina. Efter ett tag flyttade de ihop och gifte sig. Med tre gemensamma söner blev lägenheten snart för trång.
– Jag lyckades övertyga MKB att slå ihop vår trea med en tom lägenhet bredvid.

Familjen Nilsson bor fortfarande kvar i sjurummaren, och fyller den med råge.
– Ett av våra vuxna barn bor i ena lägenheten. Så vi har även barnbarn hemma, förklarar Bo Nilsson, och tillägger stolt att han har hela nio barnbarn.

Men allra mest talar han om sommaraktiviteterna i området. Idén föddes i början av 80-talet. Hyresgästföreningen anordnade utflykter, eftersom många Lindängenfamiljer inte hade råd att åka på semester.
– Jag kom på att vi lika gärna kunde bygga grillar i vårt område och ha det trevligt på hemmaplan, utan att hyra bussar och betala dyra inträden till sommarland.
Karneval och grillfester växte till ett fylligt kulturprogram. Området fick en amfiteater.

Bo Nilsson tar fram ett stort flygfoto och visar hur området förändrats. Han har massor med härliga minnen av verksamheten, där över 500 artister framträtt genom åren.
– Första året hade vi Mikael Wiehe på en scen som var sopvagn jag lånat av MKB. Det började regna och jag fick hålla ett parasoll över honom. Men det läckte och han fick elstötar av mikrofonen, så till slut fick vi flytta in i Folkets hus.

Wiehe gillade improvisationerna, följde med familjen Nilsson hem efter spelningen och blev en god vän som gärna återvänt, berättar Bo Nilsson glatt.
– 1986 hade Mikael och Björn Afzelius genrep för sin Sverigeturné här. Vi fick dock hålla det hemligt, för att inte de stora konsertarrangörerna skulle mista biljettförsäljning.

Kulturkvällarna har blivit så framgångsrika att publikrekorden nu ligger på över 1400. Och här har många nya artister fötts.
– Gonza bodde på samma gård som vi. Pauline som nu var med i Melodifestivalen började som körsångerska hos Advance Patrol. Jag hörde direkt att hon var en stjärna, säger Bo Nilsson.

Hans engagemang för hyresgästföreningen har också utvecklats. Han är ordförande för Södra Skånes regionavdelning, och sitter sedan 1996 även i förbundsstyrelsen. Han har även haft uppdrag för socialdemokraterna i stadsdelen och stadens fastighetsnämnd.

Men att bli välbetald proffspolitiker eller hyresgästpamp har aldrig lockat Bo Nilsson.
– Jag trivs med att kunna påverka, men vill ha kvar fötterna hos mina uppdragsgivare. Jag vill jobba praktiskt och nära människorna.