När vi ringer för att gratulera är han just på väg att hämta posten och är då
särskilt intresserad av några tillskickade exemplar av Svensk Botanisk
Tidskrift där han medverkat med ett forskningsarbete.
Alf Oredsson och hans medarbetare har inventerat floran i trakten kring
Striern i Kindabygden i södra Östergötland med 26 års mellanrum. Många arter
har blivit mindre vanliga, inte så många har ökat.
Men mest känd har han blivit som expert på björnbär och här hittat den ena
sorten efter den andra på oväntade växtplatser. Senaste fyndet var det
sällsynta banbjörnbäret, Rubus bifrons, som han återupptäckte på en banvall
i höjd med Lerbäckskolan i Lund.
– I år har jag fått tips om ett sällsynt björnbär, en ny art för Sverige, som
hittats av en kollega i en klippskreva på en ö i Bohuslän. Hur den kommit
dit? Jo, förmodligen genom spillning från fåglar som kalasat på bären
någonstans i England eller Frankrike, där den är vanlig, berättar Alf
Oredsson.
Som den botanist han är fortsätter Alf Oredsson sin forskning om än på
halvfart och med arbeten han har på lager. Forskningsanslag behövs inte.
– Nej, jag försökt att undvika att bli beroende av det. Det tar dessutom sådan
tid att skriva ansökningar och nu är man så gammal att man ändå inte kommer
på tal.
Alf Oredsson är född och uppväxt på ett lantbruk i Stoby i norra Skåne, mitt i
Göingebygden. Här växte han upp med tre äldre bröder, var den som fick tid
till högre studier och var bara 17 år när han tog studenten.
Tanken var att han skulle bli lärare i biologi och kemi varför resan gick
vidare till Lund.
– Jag var 18 år och fattade egentligen ingenting av det akademiska Lund.
Istället ägnade jag mig åt handboll och schack. Det var inte förrän jag
fyllt 27 år som jag satte igång att läsa på allvar, berättar han.
Men därefter gick det som på räls och han etablerade sig som botanist,
forskare och universitetslektor i Lund. Liksom flertalet studenter under
slutet av 60-talet och början av 70-talet engagerade han sig i
studentrörelsen.
– Jag försökte väl stoppa ett och annat, men med legala medel, understryker
han.
Vid sidan behöll han sitt intresse för schack där han spelade med i
schackklubben Skultelyckan, en klubb som brukade hålla till i
Stadsbiblioteket eller på Stadsparkscaféet.
Hur kan det komma sig att en så inbiten lundensare flyttar till Malmö?
– Ja, det kan man fråga sig. Men jag tycker att det är skönt med Malmö som är
en lite större stad och inte så tyngd av akademi och formaliteter.
Hur ska du fira 70-årsdagen?
– Det får bli utomhus och sedan restaurang på kvällen för släkt och vänner.
Det går inte att samlas i min lilla lägenhet på cirka tjugo kvadratmeter.
Några speciella önskepresenter?
– Ja faktiskt. Jag skulle bli glad för en begagnad damcykel av rejält slag. De
är bekväma att kliva av och på.