Under sina 35 år som skådespelare har Lennart R Svensson varit med om en hel del.
Tillsammans med Helge Skoog startade han Klara Soppteater vid Stockholms stadsteater 1989. Därifrån tog han sin enmansföreställning ”Djävla karl!” ut på turné i resten av Sverige – och världen. Den gjorde succé både på svenska och engelska, med nästan 300 spelade föreställningar i 16 länder.
– Pjäsen blev en sådan succé för att den bland annat beskriver baksidan av myten – kontrollbehovet, maktbegäret, självcentreringen, rädslorna och oförmågan att kommunicera, säger han sittande i sin vardagsrumssoffa.
Men det har inte alltid varit bäddat för framgång i Lennart R Svenssons liv. Som liten läspade han, stammade och var glasögonprydd – ett ”fynd” för klassens mobbare. Ändå kallades han ”solen”.
– Trots att jag mobbades var jag en kreativ och glad kille. Det har med min mor att göra. Hon var central i mitt liv – jag var så älskad! Kärlek har en helande kraft. Och mina sju första år var lugna och sköna. Därifrån kommer nog mitt positiva sinnelag.
Sitt musikintresse har han också fått från modern. Hon brukade spela och sjunga vaggvisor för honom och hans två år äldre bror, och under tonåren blev musiken en beröringspunkt för bröderna som spelade gitarr tillsammans.
Men de första tecknen på hans skådespelartalang visade sig tidigare än så, på roliga timmen i skolan.
– Jag spelade en rolig gubbe och fick applåder. Som ett mobbat barn var bekräftelsen viktig för mig.
Intresset för grafisk formgivning förde honom först till Beckmans reklamskola. Samtidigt tillbringade han fritiden på Adolf Fredriks musikgymnasiums teaterklasser.
Passionen för teatern växte sig allt starkare, men det fanns ett problem. Visserligen fick han stora roller och ansågs vara begåvad. Men läspningen och stamningen drogs han fortfarande med.
Efter ett par tre månaders träning med logopeder lyckades han bli kvitt bådadera – och kom in på Statens scenskola.
Som skådespelare med förkärlek för såväl improvisationsteater som monologer ställs han ofta inför situationer som kräver mod.
Hur hanterar du rädsla?
– Jag är aldrig rädd. Jag säger till mig själv: var medelmåttig. Det hjälper. Hade jag ställt krav på mig själv att vara genial hade jag fått svårt att leva upp till det. Med tillåtelsen att vara medelmåttig slappnar jag av och gör mycket bättre ifrån mig, säger Lennart R Svensson.