STOCKHOLM. Det är inte alla sextioplussare i skådespelarbranschen som kan
växla mellan huvudroller i än ett drama, än en skräckfilm, och däremellan
lättsam tv-underhållning. Vilket för övrigt inte är något nytt för Johannes
Brost, som även i teatersammanhang har gjort både barnteater och
privatteateruppsättningar, liksom politisk teater med tältprojektet på
1970-talet.
Johannes Brost har rejäl bredd i meritförteckningen.Det är inget som han
medvetet har strävat efter, säger han, men så har det blivit, och ”det är
det som är skådespelarens roll”.
– Roligast blir det här jobbet när man inte placeras i ett fack och måste
kasta stolar och se arg ut varje gång.
– Och jag har fått erbjudanden som har gjort variationen möjlig.
Med det sagt så var Johannes Brost definitivt fast i ett fack under ett helt
decennium. Nämner man rollfiguren ”Joker” i dag tänker kanske många på
läderlappshjälten Batmans ärkefiende. Men under 1990-talet fanns det
knappast någon svensk som inte genast associerade till en bartender i
glasögon och lugg, ombord på färjan Freja i tv-såpan ”Rederiet”.
Rollen satte sig som ett frimärke i det kollektiva medvetandet, och efter det
blev det tunnsått med film- och tv-roller för Johannes Brost ett tag,
åtminstone fram till hans comeback i ”Bröllopsfotografen”.
Vilket inte betydde att han inte arbetade, men mest på scenen.
Sådana sammanhang är inte lika synliga men nog så givande och en stor
utmaning, tycker Johannes Brost.
– Det är alltid fantastiskt att stå på en scen, och efteråt när man får
applåderna! Det är underbart att stå där, men samtidigt är det väldigt
jobbigt.
Åren med alla film- och tv-roller gjorde Johannes Brost till en folkkär
person. Men de sammanföll också med vad Brost kallar för en ”Sturm und
drang-period” i livet som bland annat inbegrep ett kortare fängelsestraff
för narkotikabrott. Vilket han i dag talar om som något han ångrar djupt,
har lagt bakom sig för länge sedan och vars djupare orsaker han eventuellt
kommer att beskriva i ett framtida självbiografiskt bokprojekt.
Innan det tar form har Johannes Brost fullt upp med annat. Han arbetar
ständigt och har inga tankar på pension.
Vad är du mest nöjd med?
– Att jag har fyra fantastiska barn och ett barnbarn som fyller två år i
september.
– Och så mitt jobb – ibland är man inte alltid nöjd efteråt, men så länge man
har gjort sitt bästa så behöver man inte ångra om man ibland halkar fel. Det
är ju bara att rätta till.