"Det är stilen som gör dig snygg"

Emma Wiklund fyller 40 år på lördag, den 13 september, och är mitt uppe i ekonomistudier.

– Jag är jätteglad att jag äntligen fick tummen ur. Det här är väldigt bra och nyttigt för mig och ger mig självförtroende. Jag hade bara gått treårig ekonomisk linje och inte studerat efter det, säger Emma Wiklund på telefon från Stockholm, där hon bor och jobbar.

– Eftersom jag har eget företag och har suttit i Lindex styrelse kände jag att jag ville kunna mer.

Därför blev detaffärsekonomi, och hon är inne på andra året vid IHM Business School och har ett år kvar. Pluggandet varvas med två andra uppdrag. Hon skriver om skönhet i nystartade tidskriften Passion for business och innehar sedan i augusti titeln fashion and consumer advisor hos Lindex. Det betyder att hon fortsätter att vara klädkedjans ansikte utåt mot kunder och journalister.

– Jag ska också vara ett bollplank för våra designers. Jag har jobbat mycket med mode och det kan vara bra för dem med åsikter utifrån.

För Emma, som tidigare hette Sjöberg i efternamn, startade resan ut i modevärlden med en Miss Hawaiin Tropic-tävling. Mika Kjellberg från modellagenturen Mikas satt i juryn och såg en blivande modell i gymnasietjejen.

– Men jag ville gå ut gymnasiet först. Dagen efter studenten åkte jag till Stockholm och började hos Mikas. Jag hade sökt in för att läsa ekonomi och tänkte att jag kunde ta en paus först och jobba för att slippa ta studielån. Sedan gick det fort.

Efter sex månader flyttade Emma till Paris och uppdragen blev allt mer prestigefyllda. Hon jobbade också i New York och reste mycket.

– Jag tänkte hela tiden att om det här inte går bra, så kan jag alltid hoppa på skolan i stället. Det fanns i bakhuvudet och det gjorde att modelljobbet inte var blodigt allvar för mig.

Mellan 1991 och 1994 var hon som mest efterfrågad. Hon gick visningar för de stora modehusen, syntes på omslagen hos framför allt Elle och var med i George Michael-videon ”Too Funky”. I Sverige var hon då mest känd för reklamkampanjen för minimjölk.

– Tänk vilka otroliga människor jag har jobbat med. Som Karl Lagerfeld, Jean-Paul Gaultier, Lacroix och Galliano. Jag insåg inte då, när jag var mitt upp i det, deras storhet men idag är jag tacksam för att jag fått jobba med dem.

Att få bo utomlands, klara sig själv och resa mycket – när Emma Wiklund berättar om tiden som internationell toppmodell låter det mest kul och okomplicerat. Hände det inget tråkigt och negativt under de åren?

– Det är klart att det fanns modeller med ätstörningar och som var för unga. Men det är inget som dominerar när jag tänker tillbaka.

– Jag var ändå 20 när jag började och redo för att flytta hemifrån. Jag hade också bott i Schweiz ett år och provat på att vara borta. Jag har mest arbetat med professionella människor som haft respekt för yrket.

– Men jag hade ofta hemlängtan och det kunde vara ensamt ibland.

1999 kom hon hem till Sverige igen. Då hade hon precis fyllt 30. Emma Wiklund läste litteraturvetenskap, träffade filmrecensenten Hans Wiklund och blev mamma till Tyra och Elis. Som småbarnsmamma ledde hon tv-programmet ”Babyboom” och skrev krönikor i tidskriften Mama. 2004 anlitades hon av Lindex som modell och därefter knöts hon till företaget och var ledamot i styrelsen ett tag innan finska företaget Stockmann tog över.

Emma Wiklund får ofta stå till svars för vad hon har på sig. Om hon har dyra väskor eller skor. Och om kläderna verkligen kommer från Lindex.

Vad har du på dig i dag?

– Ett par Converse, jeans av märket The local firm, en kompis är designer där, och så har jag en stickad tröja från Lindex och kavaj från Acne. Jag är klädd för kontorsarbete i dag. Det är inte besvärligt för mig att ha Lindex på mig, de har snygga kläder och så jobbar jag för dem. Klart att jag har deras kläder.

Vad köper du i höst?

– Mc-boots, en trenchcoat, som tål vind och regn, och en stor stickad herrkofta som jag kan krypa in och försvinna i, en sån kan man ha både till klänning och jeans. Och så morotsformade byxor. Svarta.

– Stil är det som gör dig snygg. Sedan spelar det ingen roll var kläderna kommer ifrån. Det är mixen och självförtroendet som gör stilen. Det funkar inte att köpa en Dolce&Gabbana-outfit och tro att man blir fin bara för det.