"Gud i London!" utbrister hon vid beskedet att hon ska bli
fotograferad till födelsedagsporträttet i Sydsvenskan. Men för en frisör som
inledde sin bana redan som barn med att noppa kompisars ögonbryn och färga
deras hår borde väl en eventuell dålig hårdag vara lätt fixad.
– Jag har alltid älskat handarbete. Jag klipper hunden också, berättar Jane
Winberg när fjortonåriga Mimmi, en vitlockig Bichon Frisé, kommer på tal.
Hon står i svart väst, caprijeans och silvriga nättygskor och dricker kaffe
vid företagets lilla uteplats. Här på Limhamns ytterområde jobbar sedan tre
år nästan hela familjen Winberg och de arbetsrelaterade och privata besöken
och samtalen glider in i varandra. Närmast entrén har maken Lasse kontor för
sin byggfirma och får sekreterarhjälp av äldsta dottern Madeleine. Längst in
har Jane Winberg inrett sin salong. Det var när Lasse Winberg hittade
lokalen som han föreslog hustrun att hon efter trettio år skulle flytta "Skägg
och lockar" från centrum till lugnet i Limhamn.
– Jag sa: Ska du ta ut mig till vischan?. Men jag har mest stamkunder
som tycker det funkar bra att komma hit på lunchen. Och jag står inte längre
9-9 och jag tar inte fyra kunder i timmen. Det blir kanske fyra om dagen och
så får det ta den tid det tar.
Jane Winberg var bara nitton år när hon öppnade sin salong på Kungsgatan. Då
hade hon gått frisörlinjen med herrinriktning eftersom det var uppdelat då.
Frisera damer hade hon lärt sig som lärling på Hårmakarna.
– Jag ville inte gå Dam och lägga papiljotter, det har jag aldrig gjort. Och
jag använder stålkam istället för rullborste när jag fönar håret. Det är det
nästan ingen annan som gör idag.
Livskamraten Lasse träffade hon på Erikslusts dansbana där hennes pappa var
vakt. Lasse hade väckt en kompis intresse och Jane Winberg blev framskickad
för att förmedla kontakt. Det stannade där. Sedan 1975 har de varit ett par
och fått två döttrar, varav den yngsta, Pernilla Winberg, är framgångsrik
ishockeyspelare i landslaget och går på hockeycollege i Minnesota.
– Hon började spela innan hon ens kunde stå på skridskorna. Men hon har en
järnvilja.
Ishockeyn har blivit en självklar del i familjens liv. Barnbarnet, Madeleines
treåriga dotter Miranda, påminner redan om Pernilla som liten.
– Hon är sjövild. Vi satsar på att hon ska bli nästa Kim Martin.
Själv önskar Jane Winberg att hon hade lite mera "go" i
sig.
– Jag har varit för snäll och inte lärt mig att säga ifrån. Om jag fick göra
om mitt liv skulle jag inte bli egenföretagare, det har varit ett jäkla
slit.
"Gubben" Lasse har alltid varit ett stort stöd. För åtta år sedan
gjorde de slag i saken och gifte sig efter alla år. Men det skedde på ett
ganska okonventionellt sätt.
– Vi hade planerat en resa till Bali med familjen och min syster Petra och
pappa. För att Petra skulle få ledigt sa hon till sin chef att jag och Lasse
skulle gifta oss.
Uppgiften om detta nådde via frisörstolen fram till Jane Winberg som berättade
för sambon.
– Han sa: Då gör vi väl det då.
Men de berättade inte för någon, inte ens för systern som kläckt idén, och så
blev det ett överraskningsbröllop på stranden, förevigat i ett vackert album
som den engagerade hotellpersonalen satte ihop. På bröllopsbilden är Jane
Winbergs blonda hår lockat i en krans kring huvudet. Själv ägnar hon sig
inte så mycket åt håruppsättningar.
– Jag brukar säga att jag är ingen damfrisörska. Många som säger att de kan
allt kan inget ordentligt, säger den numera mörklockiga frisören.
Fotnot: Såhär förklarar Sydsvenskans Ord och uttrycksexpert Bo Bergman
uttrycket "Gud i London": "Det är inte mycket vi vet om
utropetGud i London! som ibland också dyker upp som Gud i lunden! Uttrycket
är känt även i norskan. Hur London har kommit in i den här frasen är
obekant, men det skulle kunna vara en mild version av uttryck som Gud i
helvete! och Gud i himlen/himmelen!"