KÄVLINGE. Hon är en kvinna som det strålar om. Käckt klädd i svart och vitt, med det ljusa håret uppsatt i klämmor och ett varmt, glatt ansikte tar hon itu med tekokningen. Hon pratar mycket och berättar gärna om sitt liv.
– Jag bodde på en gård med min förre man och våra fyra barn. Vi hade gäss, hästar, ankor, katter, ja massor av djur. Jag har alltid älskat djur och kan inte tänka mig ett liv utan.
2003 blev det skilsmässa och Carina Landgren Andersson fick en lägenhet i Kävlinge. Samma dag som hon flyttade in gick även ett flyttlass två lägenheter bort. Det var Lasse som efter sin skilsmässa gjorde likaledes. De två fattade tycke för varandra.
– Jag som hade bestämt mig för att leva ensam. Jag sökte till och med upp en spågumma för att få råd.
Hon bankade i bordet, spottade och stampade och sa att jag fick skylla mig själv om jag inte tog chansen.
Carina Landgren Andersson skrattar förtjust och säger att hon har världens bästa liv.
De gifte sig och bor sedan sex år tillbaka i en villa i Kävlinge. Numera är det bara Carinas 17-åriga dotter som bor kvar hemma. Men det är sällan tyst och stilla i detta näste. Carina och Lasse har haft sammanlagt åtta fosterbarn, både på ”heltid” och som avlastningshem i perioder.
– Vi känner båda mycket för barn och unga som har det svårt och gör vad vi kan för att hjälpa till. Men det är svårt att skiljas från dem när tiden är inne.
Ibland rycker Carina Landgren Andersson in extra hos hemtjänsten. Även de äldre har en plats i hennes hjärta. Hon tar gärna ut dem och har haft en del av dem på besök hemma hos sig.
Hennes dagliga jobb är dock som vaktmästare för Dösjöbro IF sedan 15 år tillbaka. Där gör hon allt möjligt och är mycket utomhus. Något hon verkligen gillar.
Är du intresserad av fotboll?
– Jag har aldrig varit idrottsintresserad, men nu följer jag A-laget i Dösjöbro. Jag måste säga att jag har fått blodad tand. Jag skulle vilja se Zlatan spela och har för klubbens räkning skrivit och bett honom komma hit, men jag har inte fått något svar.
Och så var det djuren, ja. Just nu har hon fem långhåriga marsvin, tre lejonkaniner och Balo, en kolsvart katt med gula ögon.
– Balo har blivit som ett sladdbarn för oss. Han fattar allt och är så rolig och mysig.
Både kaninerna och marsvinen är dräktiga just nu. Det har blivit en uppfödning i liten skala, mest för att det är kul. De bor i ett litet skjul i trädgården under vintern, men på sommaren bor de ute och får äta färskt gräs.
– Jag önskar att alla barn fick ha ett eget djur. De lär sig rutiner, att klappa, ta ansvar och hänsyn.
Carina Landgren Andersson drömmer om att flytta till en gård i närheten, men det blir inte aktuellt förrän den yngsta dottern är utflugen. I så fall vill hon gärna ha både får och hästar och maken, som är möbelsnickare, vill ha en egen verkstad.
Trädgården är ett annat stort intresse. Hon har nästan lite abstinens under vinterhalvåret, men snart är det dags att börja pula i rabatterna igen. Hon tycker också om att gå på vattengympa. Där får hon lite egentid, något som hon behöver och tar sig ibland.
Hon ingår i ett gäng vänninor som gärna hittar på roliga saker. De har sett Ladies Night och buskis på både Vallarna i Falkenberg och på Fredriksdal i Helsingborg. Närmast ska de se Arlövsrevyn.
Carina är tokig i Sveriges kungafamilj. Hon köper kungaböcker och gillar att följa dem. I juli far hon till Öland för att sitta i publiken när kronprinsessans födelsedag ska firas.
– Då förväntar jag mig att få se bebisen, säger hon hoppfullt.
Att resa är hon lite kluven inför. Hon vill inte åka för långt bort för då saknar hon barnbarnen.
– Jag är nöjd med vad jag har och där jag är. Jag tycker om plock och pyssel.
50-årsdagen ska dock firas på Kanarieöarna med make, barn och barnbarn.
– Jag ska skriva lite anteckningar varje dag. Det blir ett minne för livet.