Just nu är det bara träd som gäller för Alias Harnett. Det är nästan så Tove
blir lite avundsjuk på dessa skogens pelare. Hon får trösta sig med att det
ändå var hon som fick Alias att överge storstäderna Leeds och Wellington för
att börja ett nytt liv i lilla Lund.
Alias Harnett berättar med drömmande blick om sin tidiga uppväxt på Nya
Zeeland. Han växte upp i ett litet hus med utsikt över havet och en stor
backe ner till det brusande vattnet.
Pappan är nyzeeländare, mamman engelska. När föräldrarna skildes flyttade
familjen till mammans barndomsstad Leeds.
– Det var jättetråkigt. Jag hatade det och var nog en liten djävelunge,
säger Alias Harnett.
Men det blev bättre. Tonårstiden innebar roliga fester, och kontakten med
morföräldrarna fördjupades: han och lillebrodern åt hos dem två dagar i
veckan.
– Vi hade en tät familjekänsla.
Alias Harnetts svenska flyter riktigt bra och han berättar ledigt om sitt
liv, ofta med ett leende på läpparna.
Som 20-åring gjorde han allvar av sin längtan att återvända till Nya Zeeland
och bosatte sig i ett kollektiv i Wellington.
In flyttade snart Tove, något Alias Harnett höll på att sätta stopp för
eftersom han tyckte att lägenheten var för liten för fler hyresgäster.
– Men så hörde jag att det rörde sig om två svenskor: ”Herregud, varför sa
ni inte det? Go on”, skrattar han.
Tove och han blev goda vänner och kom efter ett tag fram till att de nog var
mer än så. Tillsammans reste de runt i Australien och Sydamerika, något av
en prövotid för förhållandet.
– Det funkade väldigt bra och jag kände att jag verkligen ville satsa på vår
relation.
Tove hade lägenhet i Lund och var halvvägs in i en pol mag-utbildning så det
blev naturligt att Alias fick flytta, inte honom emot.
– Det kändes spännande att få upptäcka ett annat europeiskt land.
Sverige visade upp sin vackraste sida när han anlände i augusti 2002 och
Lund kändes mysigt och charmigt.
– Sverige var så rent, med gott om plats och fin natur. Det är sådant jag
fortfarande uppskattar.
Toves familj har betytt mycket för hans anpassning.
– Jag känner stor empati för människor som kommer hit utan en stödfamilj.
När man inte kan uttrycka sig tappar man mycket av sin personlighet.
Alias Harnetts nyfikenhet och rastlöshet har lett till många olika jobb,
bland annat personlig tränare, kreditkortsförsäljare, murare och bartender.
Bartenderjobbet var på Nya Zeeland och gav många nya bekanta. Inspelningarna
av ”Sagan om ringen”-filmerna pågick för fullt och en kväll fick han spela
biljard med skådespelaren Elijah Wood. En annan kväll erbjöd några
filmarbetare honom ett statistjobb.
Under tre magiska månskensnätter fick Alias Harnett, iklädd ruggig orchmask
och utrustad med jätteyxa, strida i ett uppbyggt Gondor.
– Det var häftigt! Genom mina kontakter fick jag en särskilt fin orchkostym
och fick stå i de främre leden med de allra bästa orcherna, säger Alias
Harnett mycket roat.
Fortsättningen på filmäventyret tar han med någorlunda jämnmod.
– Det är förstås tråkigt att jag senare hamnade någonstans på producentens
golv, säger han och visar med fingrarna en klippande sax och en svepande
rörelse neråt.
– Jag väntar fortfarande på inbjudan till Hollywood.
Till dess är det fascinationen för träd som blir hans försörjning. Han är
mycket glad över den tvååriga utbildning som Toves mamma tipsade honom om.
– Jag älskar att vara uppe bland träden och det är coolt att lära sig vad
träd betyder för stadsmiljön, jordklotet och atmosfären.
Vad krävs för att bli en bra arborist?
– Uthållighet, styrka och kunskap om trädens anatomi. Men man måste också
vara en problemlösare.
– Och kanske lite galen, säger Alias Harnett och skrattar.