Hon har också, i vad som blivit hennes livsprojekt, i fyrtio år följt livet
i en kåkstad i Zambias huvudstad Lusaka. I november förra året var hon en
månad i Lusaka och i februari bär det av till Asien.
– Jag ser det här som mina sista stora projekt, man blir äldre, säger Ann
Schlyter som fyller 65 år den 21 januari.
Ann Schlyter arbetar vid Institutionen för Globala studier vid Göteborgs
universitet dit hon veckopendlar. Hon har sedan hon blev färdig arkitekt i
Lund i slutet av 1960-talet forskat på boendemiljöer och på hur människor
bor.
Till en början var forskningen mest tekniskt inriktad och hon har med tiden
fokuserat mer på samhällsfrågorna och då framför allt jämställdheten.
Det var i slutet på 1960-talet som Ann Schlyter och hennes man Thomas första
gången åkte till kåkstaden George compound i Lusaka för att studera
boendemiljöerna och vardagslivet för människorna. Nu håller hon på att
avsluta projektet med att gå igenom sitt material.
– Lusaka är ingen vacker stad men på något sätt har det blivit ett andra hem.
Efter att Ann Schlyter blev färdig arkitekt började hon 1970 arbeta för
Statens institut för byggforskning i Stockholm. Institutet öppnade en filial
i Lund och där arbetade hon fram till 1994. Hon blev sedan forskningsledare
på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala och stannade där i åtta år.
Intresset för Afrika har följt henne i många år och hon var länge verksam i
solidaritetsorganisationen Afrikagrupperna.
– Jag har varit väldigt lyckligt lottad att jag kunnat kombinera mitt
engagemang för solidaritet och jämställdhet med mitt arbete.
Vid sidan om forskningen har Ann Schlyter varit politiskt aktiv för
vänsterpartiet fram till för ett par år sedan. Hon har bland annat suttit i
park- och naturvårdsnämnden i Lund och under åtta år på 1990-talet satt hon
i partistyrelsen.
– Det var jätteroligt att följa vad som hände inom partiet då, men nu tycker
jag förnyelsen har kommit av sig. Jag hoppas det är tillfälligt eller att
vänstern samlar sig på nya sätt.
Ann Schlyter arbetar idag halvtid och har inga planer på att pensionera sig
än. Måndagarna är vikta åt familjen då hon hämtar de två barnbarnen på dagis.
– Det är ett privilegium att ha barnbarnen så nära. Det ger en särskild
kvalitet i vardagslivet.
För knappt tio år sedan fick hennes make Thomas Schlyter en hjärnblödning
och har idag personliga assistenter dygnet runt.
– Det är en välsignelse att han kan leva sitt liv hemma och att jag kan leva
mitt liv. Det fungerar riktigt bra.