STOCKHOLM. Självbiografin från förra året tecknar vägen från barndomens
Landskrona till positionen som ett av nöjesbranschens mest långlivade
affischnamn.
Det är ingen dålig resa Siw Malmkvist har gjort. Föräldrarna var från början
statare, sedan flyttade de till ett barnrikehus där Siw och hennes åtta
syskon växte upp under kärleksfulla, men knappa, omständigheter.
Hon lämnade skolan vid 13 års ålder och jobbade efter det med lite
av varje, tills en talangtävling förändrade allt. Och när hon sedan vann
”Stora schlagertävlingen”, som den då nystartade Melodifestivalen kallades,
blev det genombrott på bred front.
Föräldrarna var stolta, och mamma kunde retas lite med familjens nya stjärna
när Siw Malmkvist kom på besök.
– Hon skojade om det, men hon ville att jag skulle vara ”normal”. Inga
stjärnattityder.
Fortfarande anser hon sig stå med fötterna stadigt på jorden – hon är den hon
är, oavsett vilka kretsar hon rör sig i. Hon värjer sig mot uttrycket
klassresa – ”det låter lite löjligt” – men håller med om att skillnaden är
enorm mellan livet under uppväxten och det hon lever i dag. När hon blev en
säljande skivartist och började tjäna pengar kunde hon köpa ett hus åt
föräldrarna.
– Men ändå, i mitt hjärta och inne i mig är jag sådan som jag var från början.
Tror jag.
Sedan dess har det rullat på med jobb - inte bara under 1950- och
1960-talen, då schlagermusiken var som störst. Karriären har förflutit utan
avbräck och comebacker.
– Det har gått i ett faktiskt. Utom när jag födde barn, då tog jag pauser, men
de var banne mig inte långa. Jag begriper inte hur jag hann med.
Siw Malmkvist säger sig aldrig ha behövt ringa runt och påminna om sin
existens, utan måste snarare tacka nej till uppdrag hon inte hinner med.
Att hålla sig kvar i rampljuset har aldrig krävt någon ansträngning. Den
största utmaningen har i stället varit att ge sig in på områden som inte har
varit hennes traditionella hemmaplan, som att spela mer dramatiska roller på
scenen. Att tacka ja till att spela i Cabaret mot kända skådespelarnamn på
Stockholms stadsteater var till exempel lite nervöst.
– Tänk att spela mot Sven Wollter, jag tänkte att jösses, hur ska det gå? Det
var likadant när jag skulle spela i Nine mot Ernst-Hugo. Men det var helt
underbart.
Nu ska ”Siwan” spela nyårsrevy i Arlöv, sedan fortsätter
turnerandet med konserter och framträdanden. Att hon fyller 75 har hon
knappt förstått.
Vad kan du känna dig nöjd med vid en tillbakablick?
– Tja, jag är faktiskt nöjd med det jag har gjort och skulle vara ännu mer
nöjd om jag hade varit ännu bättre. Men jag tycker att jag har klarat det
riktigt bra faktiskt. Ibland kan jag till och med skryta och tycka att jag
har varit jävligt bra, haha!