En sifferkombination som i år lyser med särskilt stor kraft, senast den 27
juni i år vid den tv-sända välgörenhetskonserten i Hyde Park i London, där
Nelson Mandelas födelsdag firades flera veckor i förväg. Men det är i dag,
den 18 juli, som Rolilahlah Daliibhunga, alias Nelson Mandela, fyller 90 år.
Förnamnet Rolilahlah betyder ”en som rycker grenarna från trädet” eller
”bråkstake”, om man vill vara mindre bokstavlig. En ”bråkstake” som i vuxen
ålder stämplades som Sydafrikas fiende nummer ett, anklagades för
landsförräderi och snabbt blev terroriststämplad i väst. Inte förrän i juli
i år avfördes Nelson Mandela officiellt från USA:s terroristlista.
Den barndom och uppväxt som format en av vår tids största frihetskämpar,
statsmän och fredspristagare började i en liten by i Transkei på den
sydafrikanska ostkusten.
Nelson Mandelas far, Henry Gadla, var en relativt förmögen man inom
Madibaklanen, tillräckligt rik för att hålla sig med fyra hustrur och
försörja en familj med tretton barn och väl ansedd som byhövding och
rådgivare till den regerande Thembufamiljen och dess överhuvud. Som äldste
son till favorithustrun, den tredje, fick Nelson Mandela redan från början
en position som garanterade honom en speciell status.
När fadern dog var Nelson Mandela bara nio år och togs i beskydd av
Thembufamiljens dåvarande regent. Fram till dess hade undervisningen varit
den traditionella där barn som var ämnade för högre ämbeten och ledarskap
under tystnad samlades runt lägerelden och fick lära sig etikett, regelverk
och historia av de äldre.
Den mer formella grundskoleutbildningen fick Rolilahlah Daliibhunga på en
kristen metodistskola där lärarinnan gav honom det engelska förnamnet
Nelson. Högre utbildning fortsatte på två av de mer betydande
metodistskolorna i Clarkebury och Healdtown.
Nelson Mandela levde i två världar. I den ena, den brittiska, förespråkades en
livsstil präglad av andliga värden, självdisciplin och gentlemannamässighet,
och i den andra, värderades den gamla stamkulturen, med muntlig tradition
och ritualer. Han studerade även med intresse den inhemska xhosalitteraturen
och prisades i skolan för egna litterära försök på xhosa, ett av
bantuspråken.
Nelson Mandela genomgick den manliga initieringsriten genom att underkasta sig
den traditionella omskärelsen. Värdet av den manlighetsriten var dock något
som Nelson Mandela tidigt ifrågasatte och han ansåg att ritualen och dess
löften om framtida manlighet och mod var tämligen illusorisk.
Även de initierade var, som han såg det, slavar i sitt eget land, dömda att
duka under i kåkstäder, drunkna i hembränd alkohol och dö en för tidig död
med lungor fyllda av sot från de vitas guld- och diamantgruvor.
Efter att ha tagit sin examen ett år tidigare än sina klasskamrater fortsatte
han till Fort Hare University där han 1939 blev antagen till
juristutbildningen som en av femtio svarta elever och kunde nu låta sig
fotograferas i kostym. Här kom han också i kontakt med politiskt medvetna
studenter och den växande afrikanska nationaliströrelsen ANC.
Enligt Nelson Mandelas senare biografier var han dock inte så aktiv och
intresserad av rörelsen som påståtts. Inte ens deltagandet i den
studentprotest som ledde till att han stängdes av från undervisningen vid
Fort Hare var orsaken till en radikal omvändelse.
Anledningen till protesten var usel skolmat och att han ville protestera mot
att en anställd i skolköket hade blivit örfilad och hunsad av en lärare. Men
1943 stod han upp som en av de ledande krafterna i ANC:s radikala
ungdomssektion. En fajter som tränade amatörboxning på fritiden.
Efter en kort tid som vakt på en av gruvorna anträdde Nelson Mandela sin resa
till Johannesburg, sitt första äktenskap, barn och en planerad karriär som
advokat. Framtiden blev, som alla vet, en helt annan.
Källa: Tom Lodge: ”Mandela: A Critical Life” 2006.