MALMÖ. Frasse Franzén står det i passet.
– Pappa blev alltid kallad Frasse så han tyckte att det var lika bra döpa mig
till det, säger han.
Alla som har festat på Pepes Bodega under tennisveckorna de sista sexton åren
har säkert sett och hört Frasse Franzén med sitt coverband. Med ålderns rätt
är det slut med det nu.
– När man har hållit på med musik så länge som jag vill man inte att de ska
undra vad det är för gubbar som står där och spelar. Publiken har blivit så
van vid dj:ar att de inte längre vet vad en gitarr är för något, berättar
Frasse Franzén och tillägger att trots det har coverbandet Festingarna på
senare år haft fler spelningar än någonsin.
Det har blivit åtskilliga fest- och företagsspelningar, med allt från
AC/DC till Tomas Ledin på repertoaren.
– Ett par låtar finns på ”dödslistan” och kan bara beställas mot extra
betalning. ”Sweet Home Alabama” kostar 500 spänn, och vill några höra
”Living Next Door to Alice” får de punga upp med 600 spänn – det har hänt
några gånger.
Det har blivit många musikprojekt genom åren. Han debuterade som
trummis i slutet av 70-talet, sen blev det gitarr i åtskilliga Malmöband. På
80-talet var det Mad Invasion som gällde. Net Shop Boys spelade på
företagsfester på 90-talet. År 2000 släppte enmansbandet Dogman en
hemmaproducerad cd med egna låtar.
– Det finns ett gäng exemplar kvar, säger han med ett leende.
Frasse Franzén har också försökt sig på en internationell karriär under
artistnamnen ”Chef Sven”, med sikte på Melodifestivalen och Japan. Men
musikintressen stannar inte vid att stå på scenen. 1984 blev han delägare i
Musikbörsen och jobbade där flera år men det fanns annat som lockade. Som
att fotografera.
När fotomagasinet Foto utsåg Frasse Franzén till ”årets fotograf”
1989 tog han steget fullt ut och livnärde sig på att fotografera i ett par
år. Ett 50-tal skivomslag blev det och åtskilliga promotionbilder, innan
datorintresset styrde om kosan igen. Nio år som lärare på Macmeckarna
följde. Det gav honom ett stort kontaktnät men också en möjlighet att odla
en passion för den amerikanska datajätten.
– Helst av allt hade jag velat äta lunch med Steve Jobs, det hade varit en
intressant upplevelse.
Men teknik är inte allt. Det gäller att fylla det med något vettigt. Senaste
projektet är att filma med en ”quadcopter”, en flygande kamera. Klippning
och musikpåläggning gör han sedan i egen studio. Motiven kan vara hus till
salu eller golfbanor.
Golf är nämligen ytterligare ett av Frasse Franzéns
intressen. Resor ett annat. Så varför inte arrangera golfresor? Och
skidresor? Ibland hänger bandet med. Som på EM i fotboll 2008 då de värmde
upp fansen i Salzburg och Innsbruck. I gul kostym och blå skjorta, såklart.
– Det är fantastiskt att arbeta med allt som intresserar mig, men så tar jag
också bara jobb jag brinner för. Om man inte jobbar åtta till fem, måndag
till fredag, då är man sin egen arbetsgivare och jobbar nästan hela tiden.
Det är roligast så.
Och på den vägen är det. Att fylla 50 år inget som stoppar Frasse Franzén.
– Vi ska alla den långa vägen vandra. Fast egentligen är det bara en siffra.
Men det är en skum känsla.