MALMÖ. Det ligger en tryckande kvav hetta över Hermodsdal. Men i Siv
Stivenmyrs lägenhet på sjätte våningen ser vardagsrummets två stora fläktar
till att hålla svalt. Här bland bilder av katter, egengjorda vävar och
familjefotografier har hon bott i tretton år.
– Det är länge för mig. Jag har pippi på att flytta.
Kringflackandet inleddes redan i barndomen. Siw Stivenmyr växte upp under
depressionens 30-tal. Hon föddes på Möllaregården i Malmö och lämnades nio
veckor gammal till fosterföräldrar.
– De hette Hjalmar och Linnea, Jalle och Nea, men henne kallade jag alltid för
mojjan.
Fosterföräldrarna hankade sig fram som murare och bagerska, men det var ont om
jobb och 1939 flyttade familjen till Simlinge utanför Trelleborg för att ta
stat.
– Det var precis vid kusten och vi hörde kriget över havet. Vi bodde i ett
ruckel med mörkläggningsgardiner, boendet var under all kritik.
Fadern arbetade som ladugårdsskötare och modern som mjölkerska.
– De som ägde gården var snåla så det skrek om det. Vi fick en liten täppa där
vi kunde odla grönsaker.
När hon var sex år fick Siv Stivenmyr en jämngammal fosterbror, Carl-Gustaf.
– Vi åkte och hämtade honom på ett ställe där det var massor av barn. Jag kan
se det framför mig.
Mellan fem och femton års ålder bytte hon hem sex gånger när familjen flyttade
efter jobben. Efter Simlinge blev det Gislöv och sedan Lockarp – "där
blev jag biten av gäss hela tiden" - som följdes av Hindby och
sedan Skumparp.
Som liten var Siv Stivenmyr inte medveten om vad det innebar att vara statare.
– Men jag kände fattigdomen och jag såg aldrig några pengar i vårt hem. I
skolan var det några flickor som hade finare kläder än jag. Men det var ett
fritt liv för oss barn med alla djuren. Fast mor och far fick slita ont.
Kära nån, vilka tider!
I slutet av 40-talet flyttade familjen till Limhamn och Siv Stivenmyr och
modern fick jobb i ett tvätteri. Som sjuttonåring gifte hon sig och fick
sitt första barn, Stewe.
Efter det har äktenskapen och efternamnen avlöst varandra.
– Jag föddes Karlsson efter mina biologiska föräldrar. Sedan blev jag
Andersson efter fosterföräldrarna. Efter det har jag hetat Johansson,
Persson, Lanemar och Halftan.
Sitt nuvarande efternamn köpte hon för att hedra sonen Stewe som blev
ihjälkörd när han var ute och gick med hunden 1989. I slutet av 80-talet
hade hon flyttat till Blekinge för att bo nära sonen.
– Det var en fin tid. Jag och min svärdotter jobbade som jordgubbsplockare och
cyklade ut tillsammans i gryningen.
Efter sonens död promenerade hon i skogen. Det sista äktenskapet hade också
spruckit.
– Jag tänkte: Nu är jag helt ensam i universum.
Det var andra gången hon fick uppleva ett barns död. Yngste sonen Sven-Arne
dog redan på 70-talet. Siv Stivenmyr bestämde sig för att flytta tillbaka
till Malmö och församlingen. 1985 vuxendöptes hon i Västervångkyrkan.
Religionen har hon haft med sig sedan barnsben.
– Mor brukade ta fram gitarren och sjunga kristna sånger hemma.
Genom åren har Siv Stivenmyr jobbat med lite av varje. Hon har delat ut
reklam, sålt kyckling i Dencobaren på Davidshalls torg och varit
snabbkassörska på Reveny på Mobilia.
– Chefen brukade säga: När Siv sätter sig i kassan försvinner köerna. Jag
gillade att serva.
Trots, eller på grund av, att Siv Stivenmyr varit med om flera tragedier i
sitt liv har hon en slagfärdig humor och jargong. Hon har stickat en tröja
med ränder som hon kallar för Hinseberg efter kvinnofängelset.
Barndomens statartillvaro har präglat henne starkt.
– En gång när det var kalas på en av gårdarna sa far: Nu tackar du för saft
och bullar men du niger inte för godsägaren. Jag är stolt över att vara
statarunge.
Hon tycker att vissa av dagens tunga jobb, till exempel inom transport och
hemtjänsten, påminner om statarnas slitiga vardag. Även om hon är upprörd
över klassamhället har hon aldrig varit politiskt intresserad.
– Det är bara lögner alltihop!
Ledstjärnan ligger bortom ideologi.
– Tron på Jesus Kristus har burit mig genom livet.