Det kunde blivit fler eftersom han alltid gillat jobbet och
arbetskamraterna. Men i så fall skulle dagens psykvård sett annorlunda ut.
– Ett tag funderade jag på att arbeta efter 65-årsdagen, säger han. Men som
jag ser det håller psykiatrin på att avvecklas. Därför kändes det bäst att
sätta punkt nu.
Vi träffas hemma hos Ulf Brandt. På den gröna innergården utanför lägenheten
hörs varken trafiken vid Malmö norra infart eller oljud från bygget av Entré
Malmö alldeles bredvid.
Ulf Brandt har utövat japansk kampsport ungefär lika länge som han varit
mentalskötare. Och trots sin ålder är han fortfarande aktiv chefsinstruktör.
Men den som väntar sig att träffa en tuffing som med händer och fötter
krossar tegelstenar på löpande band blir besviken.
Istället är det snarare en något försynt person klädd i brun
manchesterkavaj, jeans och loafers som lugnt och sakligt sammanfattar sitt
liv så långt.
– Något bästa minne kan jag inte berätta eftersom jag har så många bra,
säger han. Det enda jag nog saknar är en längre barndom tillsammans med mina
föräldrar.
– När jag var 15 år slutade jag Österportskolan och gick till sjöss. Då jag
kom hem sju år senare var jag vuxen och skaffade eget. Idag är mina
föräldrar döda.
På den tiden var den svenska handelsflottan världens största och skrek efter
arbetskraft.
Ulf Brandt blev så kallad mässkalle med många och långa resor på de sju
haven. I två år seglade han i Fjärran Östern på ett fartyg med Japan som
hemmabas.
– Många av mina skolkamrater blev också sjömän, fortsätter han. Några
avancerade till fartygskaptener. Det var det stora äventyret som lockade.
– Jag fick se världen ungefär som dagens backpacker. Men jag hade lön för
det. Tempot var vilsamt och man kunde ligga i hamn länge. En gång stannade
fartyget en hel månad i Rio.
När Ulf Brandt mönstrade av 1965 hade han siktet inställt på
sjöbefälsskolan. Malmö och Sverige kändes fortfarande som en instängd
ankdamm.
Men då fick han ett sommarvikariat på Malmö Östra sjukhus. Han trivdes och
det förlängdes. Samtidigt började han aktivt öva de kampkonster han beundrat
i Japan.
Att han skulle ägna tiotusentals timmar åt judo, jujutsu och karate och till
och med grunda den nya grenen combat under de kommande 43 åren, hade han
ingen aning om då.
– Tiden har verkligen gått fort, säger han. Mitt liv har varit uppdelat i
arbete och daglig träning. Arbetstiderna gynnade inget vanligt familjeliv.
– Men jag vill ändå inte kalla mig fanatiker. Sedan Anna och jag flyttade
ihop för fem år sedan har vi släktforskat en hel del och rest till
europeiska storstäder som Prag, Warszawa och S:t Petersburg.
Det mest spektakulära släktforskningen visat Ulf Brandt är att hans farfars
bror var sjökapten i Trelleborg.
På hemväg mellan Newcastle och Oxelösund 1910 gick hans fartyg ”Sverige”
under med 23 mans besättning. Fartyget och besättningen har aldrig hittats.
Förutom 65-årsdagen den 18 maj som Ulf Brandt firar dagen före hemma med
sambo, tre syskon och syskonbarn, väntar ytterligare en stor händelse i
september.
– Anna friade till mig på skottdagen den 29 februari i år, ler han. Bättre
sent än aldrig. Jag tackade ja. Så i september blir det bröllop och en resa
med än så länge okänd destination.