LUND.
– Det känns konstigt att fylla 60. Det är pensionsåldern i Ungern, men jag
känner mig inte mogen för pension på långa vägar.
Pension är inte heller aktuellt. Nu är det nytt jobb och nya utmaningar som
gäller. För snart två år sedan började Janos Balogh på Ängavallen som
restaurangchef-sommelier. Det är bara ekologiskt som gäller. Något som
Ängavallen började med redan på 70-talet och som knappast blivit mindre
aktuellt sista tiden.
– Jag trodde helt ärligt inte att det skulle vara så markant bättre smak på
ekologisk mat. Men det är väldigt kul att hålla på med ett vinnande koncept.
Nu håller jag på att sätta in mig ordentligt i det här.
Janos Balogh är uppvuxen i Buda, hans fru Klara i Pest. Han utbildade sig till
civilekonom och fick restaurangutbildning i Budapest. De fick två barn och
tiden gick. Men planer på att fly från diktaturen växte sig allt starkare.
När han var 28 år gammal hade de efter många ansökningar fått pass och
tillstånd att resa till Sverige som turister. Två nära vänner och
svärföräldrarna kände till deras planer att inte återvända, inga andra. Ett
enda ord till myndigheterna hade stoppat dem.
– Vi vågade inte berätta det för mina föräldrar. Jag var rädd att pappa skulle
försöka hålla oss tillbaka av ren kärlek.
Den 11 juli 1978 anlände Janos Balogh och hans familj till Sverige.
– När färjan gled in i Trelleborgs hamn och jag såg den svenska flaggan vaja -
den känslan är svår att beskriva. Det var ett av de bästa ögonblicken i vårt
liv.
– Det var fantastiskt att uppleva friheten. Att inte behöva stänga fönstret
när man pratade om känsliga saker. Min fru säger ibland att våra bilder från
Ungern är i svart/vitt. Bilderna från Sverige är i färg.
– Jag fick en fantastisk start i Sverige. Vi lärde oss svenska, bodde på
Vildanden i Lund. Underbara grannar som visade oss runt. Jag har sett de
flesta utflyktsmålen i Skåne.
Så fort han fått arbetstillstånd klev han in på Grand och sökte jobb. Började
som vikarierande servitör på festvåningen, fick fast jobb och jobbade sig
upp till hovmästare. Sju år senare blev han restaurangchef på Grand. Totalt
arbetade han i 24 år på Lunds mest klassiska restaurang.
Kungen, drottningen, Dalai Lama, Max von Sydow, Sten Broman är några av de mer
namnkunniga personer han tagit emot som gäst på Grand.
– Max von Sydow var verkligen trevlig. Sten Broman finns det många skrönor om
hur det var att servera. En del sanna, en del inte. Men fick han bara det
han ville ha var det inga problem.
– Folk har mycket bestämda åsikter om vad Grand ska vara. Olika åsikter. Men
det är kul, en del distingerade äldre vill att det ska vara väldigt strikt.
Folk i farten vill ha det trendigt.
Alla jobb har sina för och nackdelar. För Janos Balogh var ungdomarna och
deras baler på Grand det minst roliga. Det var faktiskt ganska jobbigt,
tyckte han.
– Så var det tills mina egna barn kom upp i den åldern. Då förstod jag bättre:
det var första gången för dem. De var uppskruvade. Och de behövde goda råd.
Janos Balogh började föreläsa vett och etikett för gymnasieungdomarna runt om
i Lund. Enkla grejer: Var trevlig, konversera, sitt kvar, drick måttligt.
Aulorna var fullsatta av lyssnande elever.
– När det var dags för bal visste de vem jag var. Det blev stor skillnad.
Födelsedagsfirandet då, hur blir det med det?
– Nu finns det inte tid - det är bara julbord som gäller. Firandet tar vi i
januari, då är det lite lugnare igen.