– Vänta lite, jag måste byta telefon så att jag kan höra. Min papegoja väsnas
så.
(Paus)
– Såja. Nu hör jag bättre.
Har papegojan några ålderskrämpor?
– Nej, inte några tydliga. Men hans längtan efter papegojflickor har avtagit
något.
Jaså, hur märks det?
– Ja, han flyger inte på mig lika ofta. Ibland hittar han något fint tyg och
sätter klorna i och försöker ta tag i det med näbben också.
Ojdå.
– Men annars är han väldigt snäll och tillgiven.
Hur länge har du haft honom?
– Han är från Venezuela och jag fick honom av min yngste son, i present. Då
var Joakim sex månader och hade suttit i karantän i Sverige i tre månader.
Får du några kontakter genom papegojan?
– Nja, jag är ju gammal och umgås helst med dem som är över 80 år. Min fru dog
1993 och många av mina vänner har hunnit dö. Ibland känner jag mig lite
ensam. Men jag har en god vän i Åhus som är 100 år som jag pratar med varje
vecka.
Vad gör du om dagarna?
– Jag jobbar på så gott jag kan.
Med vaddå?
– Ja, jag har en villa på 264 kvadratmeter som jag sköter om, och en
swimmingpool. Varje morgon, året om, simmar jag 100–140 meter. Men idag blev
det bara 50 meter för jag kände inte för mer. Jag lyssnar gärna på musik.
Klassisk och jazz. Däremot tycker jag inte om hårdrock. Det inger en dyster
och negativ verklighet.
Hur ska du fira?
– Ingenting. Jo, jag ska åka till min hustrus grav. Det gör jag då och då.
Kan Joakim säga grattis?
– Nej, men många andra ord. Redan när han var ett kunde han 40 ord. ”Goddag
goddag” säger han förstås. Och så ”Joakim vacker goja”. Och varje morgon
klockan halv sex väcker han mig genom att trycka huvudet mot min kind. Sedan
flyger han bort till fönstret, tittar ut och säger ”Vackert väder!”